Seglingen hit gick bra även om dyningen från Atlanten påverkade mig och Ingela, Staffan däremot är helt oemottaglig för sjösjuka. Tidigt på lördagsmorgonen åkte Staffan hem – vi har haft en riktigt trevlig vecka med omväxlade segling på både dag och natt.

Igår måndag kom vi äntligen upp på land. Vi tretiden var tidvattnet tillräckligt högt för att vi skulle kunna åka fram till lyften. Efter lite trixande lyckades de lyfta Elina Alida och sätta ner henne på planen bland andra segelbåtar och fiskebåtar. Att få dit alla stöttor tog nästan två timmar för tre personer, dvs. en kille bar, skruvade och förklarade och chefen och chefens son titta på.

Dagens stora överraskning var att kranskötaren meddelade att Elin Alida inte väger drygt 20 ton som vi trott utan 39 ton! Lyften de har här klarar 80 ton men lyftbanden 40 ton…

Nu när vi vet detta var det nog tur at vi avbröt lyftet i Spanien där lyftbanden bara var godkända för 10 ton var.

Idag har vi kört högtryckstvätten i åtta timmar. Skrovet är jättefint med bara lite beväxning trots att det är fem år sedan förra bottenmålningen (gjord med fartygsfärg som säkert är giftigare än det som finns i vanliga båtaffärer). Runt bogpropellern som vi installerade för drygt två sedan har det växt lite mer och där finns lös färg då det var dåliga förutsättningar (kallt och regnigt) när vi målade.

Det är en trevlig och avspänd stämning i denna hamn som framför allt präglas av alla små fiskebåtar. Båtar lagas och målas, nät och burar lagas. På eftermiddagen tänds grillar utanför vissa skjul. En radio spelar fadomusik. Ett gäng med lösa hundar skäller på allt och alla.

Över allt vakar Michael (och Sally) ett engelskt par som efter sin jordenruntsegling blev kvar här och nu sköter marinan och hjälper till med kontakter med myndigheter och företag.