Jag vill passa på att skicka ett stort tack till Christer Olsson som i avseglarpresent gav oss denna blogg och våra elinalida.se-adress och som under Atlantseglingen inte bara förmedlade våra rapporter utan också gjorde om hela layouten för bloggen – visst blev det snyggt och bra! När Christer inte fixar med vår blogg driver han Ljusa Idéer och BuildIT i Malmö.

Här kommer några sista bilder från Barbados:

Tiden flyger iväg, eller dagarna går utan att vi får så jättemycket gjort, eller allt tar så lång tid här.

Som jag skrev senast var det en otrolig julrusch här den 24 december, framför allt för oss som inte sett en människa på tre veckor. Sen blev det lugnt, mycket lugnt. Juldagen firade vi med medseglarna och deras hitflugna familjemedlemmar så även på nyårsafton som här kallas Old Years Night – gott och trevligt. Förutom de andra svenska båtarna Ellevi och Capella har vi varit en kväll på en Kanadensisk båt Toboggan som nästan är hemma igen efter tre år jorden runt – de hade mycket att berätta! Annars har dagarna gått till att städa, tvätta samt fixa och dona efter överseglingen. Många timmar har vi jobbat med elen runt bogpropellern som ju fick saltvatten på sig dag 19, än är det inte klart vilka följder det får. Fast mest har vi badat och läst (30 grader på dagen och 26 på natten gör att tempot går ner). Då vi ligger på svaj är det ett litet projekt varje gång vi ska iland. Några gånger har vi struntat i bryggan och gått direkt in till stranden, men en gång kom en oväntad våg och jollen slog runt direkt. Utombordaren klarade sig fint och den just uthämtade vittvätten var inslagen i plast men Ingelas gamla mobil tvärdog så idag har vi köp en ny – vattentät…

Att handla är kul, men hellre frukt och grönt än mobiler. Brödfrukt och matbanan har vi lyckats laga riktigt gott. Annars har vi massor av mat kvar från överseglingen så i förrgår blev det sill, Jansson, risgrynsgröt och annan julmat med de andra svenska båtarna.

För att ta sig runt på ön finns det statliga bussar (blå), privata bussar (gula med reagge musik) och småbussar. En bussbilljett kostar ca fem kronor och gäller hela ön/hela landet. En tur upp till ett romdestilleri på norra änden av ön tog en timma och trots att det vart stängt blev det en fantastisk resa och heldag för tio kronor. Förutom bussresan var den en vandring längs sockerrörsodlingen med ölpaus i en liten by.

Nu börjar vi verkligen längta efter en lugn och skyddad vik nära naturen och utan musik till 03 på morgonen så om några dagar seglar vi västerut, troligen blir det Bequia som tillhör St Vincent och Grenadinerna ”Bequia is a laid back island, where you can get away, relax, forget your worries and  recharge. There are no casinos, personal watercraft (jet skis), discos, wild nightlife, etc. It is a place of friendly people, natural beauty, and life centered around the sea. If this appeals to you we can almost guarantee you will want to be among the many travelers who return year after year.”

Det låter väl ok? Vi hörs!

Brigetown är en av de största städerna i Västindien. På julaftonseftermiddagen var det ingen som satt hemma och såg på Kalle Anka utan alla var ute på stan för att handla det sista inför helgen då allt kommer att var stängt till måndagen den 28:e. Kö genom hela supermarketen och på trottoarerna säljs överallt frukt, grönt och krimskrams. Vi får säkert tjugo erbjudanden att ta taxi. Med kyckling, matbananer och frukt tar vi oss tillbaka till lugnet på båten. Inga hotell verkar ligga i själva staden. De lite äldre ligger på sydkusten, de nyare på västkusten och på ostkusten håller vindsurfarna till.

Nittio procent av innevånarna har sitt ursprung i Afrika, bara fyra procent är vita. Men ofta lägger jättelika kryssningsfartyg till i hamnen, idag på Boxing Dag, Annandagen, ska sex stycken komma. De är alla större än finlandsfärjorna så då lär det välla ut bleka typer, den lokala radion har berättat att en del affärer därför kommer att hålla öppet trots att det är helgdag. Själva ska vi ta gå och titta på årets näst största galopptävling, det är gratis att stå runt banan, bara om man vill ha sittplats måste man betala och så intresserade är vi inte ännu.

Barbados har inga riktigt skyddade ankarvikar. Carlisle Bay där vi nu ligger är i södra delen av stan och är just en stor bukt. Här har The Boatyard en hundra meter lång brygga ut där vi kan förtöja vår jolle. Alla stränder på ön är offentliga, inga privata avspärrningar, men att gå direkt in till stranden är svårt pga. dyningen. På The Boatyard tar de 20 Barbados dollar om dagen men då ingår förutom bryggan tillgång till dusch, Internet och sophämtning. Tar man sedan med kvittot till baren får man äta och dricka för de BB $20 så det känns helt ok, i alla fall för några dagar.

Omtumlade och nästan lite chockade tog vi oss ner till Carlisle Bay och ankrade med bra hållbotten på åtta-nio meter över sand (se ny länk till Google maps på länklistan till höger).

Till inklareringen gick vi innan det mörknade. Tre myndigheter, hälsovård, tull och immigration skulle besökas men de låg i samma hus. Vänligt och mycket korrekt har de nu stämplat och sorterat in de åtta omgångarna av blanketter om besättning och båt.

På natten mot julafton kom de svenska båtarna Ellevi och Capella (som vi skrivit om tidigare) fram. Vi hade varnat dem för hamnen via ett SMS men myndigheterna krävde att de skulle gå in i hamnen. Även de fick problem och lämnade hamnen utan att kunna klarera in.