Hur lång tid tror ni det tar? Skicka gärna en kommentar och gissa!

Om vår satellittelefon funkar kommer vi att ge rapporter om vår position några gånger under resan men den tekniken är inte alltid att lita på. Det vi däremot litar på är vår nödsändare, en EPIRB som över hela jorden kan skicka ett nödmeddelande och vår position till sjöräddningen i Göteborg. Så hör ni inget är allt bra!

Till satellittelefonen kan man ringa (vårt numer är 8816 31625623) men vi har den inte alltid på då den drar en del ström och har ganska gamla batterier. Att ringa till den kostar ca 25 kronor i minuten om man har Telia- eller Tele2-abonemang. Om man har något litet udda bolag kan det kosta upp till 100 kronor i minuten! Men det är helt gratis att skicka ett SMS från Iridums hemsida (då står 8816 redan ifyllt, lägg till 31625623) . Vi tar gärna emot glada tillrop och tips om väder och vind (vi kan inte ta ner grib-filer under resan)!

Vi har ett kontantkort i telefonen och ringer ut för ca $1,50 i minuten. Lite konstigt låter det men det funkar för det mesta.

Sedan i onsdags ligger vi i Las Palmas på Gran Canaria. Den här hamnen är en riktig lång- och längeseglarhamn. Överallt fixas det med båtarna. Säkert tio personer har varit och frågat om det finns en plats kvar över till Västindien och på anslagstavlorna sitter CV:na tätt.

Andra båtar är här sedan månader och år. De ombord jobbar antingen iland eller har verksamhet på båten, t ex syr, svetsar eller håller kurser i astronomisk navigation eller bara bor.

Senast hörde vi av oss från La Gomera, en liten lugn ö med en dramatisk natur och kristallklart vatten – åk dit!

Efter La Gomera seglade vi tillbaka till Santa Cruz på norra Teneriffa. Vi passade på ett dygn då det blåste sydligt för en gångs skull. Efter fem (!) timmar på Carrefour hade vi fått ihop tre fulla kundvagnar med mat (förutom färskvarorna) – tack och lov har de utkörningen – det hade blivit många turer med cykeln. Istället kom de ner med alla kassarna, leverans ända till relingen. Kvittot är 180 cm långt!

Förra gången vi var i Santa Cruz fick vi en rundtur på marinens segelfartyg Falken. Denna gång låg Gladan på andra sidan piren. På stan stötte vi ihop med några av befälen, bland annat läraren i navigation, när vi berättade om vår sextant fick vi en inbjudan att komma ombord. Under kvällen fick vi sextanten justerad, tränade på att ”flytta månen till horisonten” mm. Förutom de praktiska övningarna fick vi några timmars teori och en god whisky i befälsmässen! Min syn på försvaret är nu helt klart mer positiv! Föresten fick sextanten (som vi fick av Peter vid avseglarfesten) och hela Elin Alida med beröm godkänt när vi bjöd tillbaka ombord hos oss.

Nu har besättningen förstärkts med två av Ingelas syskon, Görel och Örjan, Görel är inte bara syster utan också sjuksyster och Örjan inte bara snickare utan fixar det mesta och båda har seglat långt tidigare – en toppenbesättning om jag får säga det själv.

Under överseglingen hoppas vi komma ikapp Ellevi (följ även deras blogg) som går samtidigt med Cappela (Södertäljebåten som vi bogserade in till hamnen i Bayona i Portugal, nu med fixad motor) de sticker nu i helgen. Även de har Barbados som mål.

Förra söndagen, den 22 november avgick ARCen. Över tvåhundra båtar med mål på Santa Lucia. En av de minsta båtarna var svenska Cantare som skriver blogg hela tiden.

Så nu har ni lite bloggtips tills vi hörs nästa gång.

Vi är fyra OSK-båtar i hamnen, bland annat s/y Circe som berättar om sin tuffa segling från Irland till Madeira.

Anna har höstlov och kommer hit för att segla med oss i en vecka.

Med hyrbil körde vi upp till kratern under vulkanen Teide. Månlandskapet på 2 300 meters höjd är något helt eget. Det finns en linbana upp mot toppen på 3 700 meter men det får bli en annan gång. En halvtom vattenflaska blev helt platt av tryckskillnaden på vägen ner.

Efter ett halvår borta från Sverige var det dags för första besöket på IKEA och framförallt dess matavdelning – till kvällen kalasas det på brännvinsost på knäckebröd!

På onsdagen seglar vi ner till södra Teneriffa. Anna ska flyga ut från den södra flygplatsen på torsdagskvällen. Här finns de stora turistområdena, de äldre är rätt fula, de nyare mer ambitiösa som försöker ta upp färger och former från naturen och av de allra senaste har många avstannat som betongskelett i och med krisen.

Efter fem mysiga dagar med Anna är det dags för henne att åka hem till nya cirkusskolan i Bryssel (Ecole Supérieure des Arts du Cirque). Skolan är jättebra och Anna delar hus med ett härligt gäng från Spanien, USA, England och Sverige – se bilder.

Vi blir kvar i marinan ytterligare fyra dager på grund av en envis kuling. Då passar vi på att göra klart isoleringen av kylboxen. Kvällen innan vi åker vidare kommer s/y Aura in efter en tuff segling från Santa Cruz, kvällen tillbringas i deras mysiga kajuta.

Seglingen västerut ca 40 MN till La Gomera blev inte riktigt som planerat. Enligt de färska väderrapporterna skulle vi ha en jämn ostlig vind runt 12 m/sek, men vi hade glömt accelerationszonerna. När vi rundade södra udden på Lanzarote vred vinden, ökade i styrka för att sedan helt försvinna. Det här var något mer! Vid Teneriffa hände samma sak, vinden vred mot nord och nordväst och avtog. Vi fick upp till tre knops motström och halvvägs över till La Gomera ökade vinden från noll till 10 m/s på tio sekunder. Med två rev i storen och fock seglade vi i upp till 18 m/s nordvästlig vind Sjön byggde snabbt upp och det skvätte in i sittbrunnen. Strömmen gjorde att vi inte skulle hinna fram till den vik vi tänkt på västra sidan av ön utan fick ta den reserv vik på sydsidan vi sett ut. När vi i strax innan skymningen närmade oss land försvann vind och vågor. Vi ankrade med höga berg omkring oss efter en tuff men bra segling, båten känns helt trygg när det tar i, Ingela styrde förträffligt och jag klarade av att reva fast det blåste och gungade rejält.

På morgonen ser vi på håll att det bor folk i ett par grottor vid stranden – enligt boken ska turisterna här på ön bestå av hippies och tyskar.

Vi fortsätter till Playa de Argaga utanför en by vid Valle Gran Rey, en dal där många vandrar och som leder upp till en djungelliknande skog. Ankringen är den häftigaste hittills. Berget har en säkert 200 meter hög slät vägg som stupar ner i vattnet strax innanför tiotalet ankrade båtar.

Vi fortsätter våra förberedelser inför överseglingen, målar däck, fixar med riggen mm. Bra arbetsdagar och rasterna tillbringas i det 24 gradiga vattnet!

Nu blir det storstädning, tvätt, inköp och underhåll.

Lördag kväll kommer Anna på besök och vi seglar nog söderut på ön om några dagar.

Allt väl ombord!

/Mats

Efter veckan på havet har vi nu legat lika länge för ankar i en vik på sydvästra Graciosa (på bilden i länken kan man se båtar på svaj i viken vi låg i). 15-20 båtar som successivt byts ut. –Titta ytterligare en Fransk aluminiumbåt. –En barnfamlj från Sidney! –Nu har Vegan gått.

Vi har dock varit enda svenska båt här. I gästhamnen ligger en svensk HR 39 som tidigare seglat ca 20 år i Medelhavet. Många andra båtar i gästhamnen verkar ha legat väldigt länge, troligen beroende på de ovanligt låga avgifterna.

Byn är speciell då det inte finns några gator och husen ligger på lite olika nivå som det var när de byggdes. Land Rover och några lastbilar är de fordon vi ser. Det finns cyklar att hyra men det verkar bli mycket släpande – vi har inte packat upp våra cyklar.

Tempot här är lågt. Någon gång kommer en rundtursbåt med högtalare förbi, annars lunkar det på.

Förutom att gå till byn och handla och besöka Internetcafeét (inget öppet nätverk här) har vi varit uppe på den närmsta och lägsta vulkanen, 172 meter låter inte mycket men det var en häftig utsikt.

Nu börjar vi se hur långseglingen sliter på allt, t ex rep, trimlinor i seglen och block och hur solen får sömmarna i stackpacken (segelskyddet på bomen) att spricka sönder. Vi betar av att-göra-listan i ena änden och den växer i den andra. Ett stort jobb som vi påbörjat är att förbättra isoleringen av kylboxen.

Vädret är stabilt här. Ner till 19° på natten och upp till 28° på dagen. Växlande molnighet men solen brukar vinna efter lunch. Gryningen kommer sent och tar lång tid på sig, skymningen kommer snabbt.

Igår söndag seglade vi ner till södra Lanzarote, just nu ligger vi en natt i ett helt konstgjort turistområde som heter Marina Rubicon, bara för att bunkra – imorgon ankrar vi i en vik igen!

På tidigare väderfiler hade vi sett ett stort lågtryck från väster som kanske skulle nå fram till Madeira. Nu såg det ut som det skulle gå mer norrut, över till Azorerna, och vindarna verkade snarare bli för svaga än för starka. Mer och mer har vi pratat om att hoppa över Madeira (och grannön Porto Santo) och gå direkt till Kanarieöarna. Det är en till två dagar längre men troligen bättre vind och vi ska ju till Kanarieöarna förr eller senare.

Första dygnen har vi en del fartygstrafik att hantera. Först den nord och sydgående längs Portugals kust och sedan all trafik in och ut ur Gibraltar. Efter det blev vi verkligen ensamma på havet. Något eller några enstaka fartyg per dag såg vi på AIS:en, mer sällan i verkligheten. På hela resan ser vi en segelbåt som far förbi oss med genackern hissad.

För att få sova mer sammanhängande delade vi in natten (som ju är halva dygnet nu) i fyratimmarsvakter. Åtta till tolv, tolv till fyra och fyra till åtta. På dagen har vi inga fasta vakter. Då vinden var jämn, vädret bra och seglingen lätt kom vi snart in i rutinerna. Allting tar så mycket längre tid på sjön, framförallt när det gungar. Att diska utan att något åker i golvet/durken eller att diskvattnet skvimpar över är ett helt projekt. Förutom att titta på horisonten hinner vi med en liten aktivitet om dagen, en dag taglar vi ett par repändar, dagen därpå tar vi en dusch på däck och en annan dag knyter vi om knoparna till vindrodret. Vi får också ett par besök, en turturduva håller oss sällskap ett dygn och under ett av Ingelas nattpass flåsar en val alldeles intill båten.

Det blåser hela tiden rakt bakifrån, vilket faktiskt inte är det bästa då det är svårt att plattlänsa i den dyning som alltid finns, seglen slår fast vi har både spirbom och straffad stor, så vi ”kryssar” oss fram och jippar ungefär en gång om dagen. Först den sista dagen blir vi sugna på att komma till land. Redan på morgonen inser vi att vi inte kommer att hinna fram innan det blir mörkt på lördagskvällen, men vi försöker, det är ju svårt att segla saktare också.

Land i sikte vid halvfem på eftermiddagen! Ska vi gå in till land i mörker eller försöka driva i 12 timmar? Frågan kompliceras av att sjökortet inte verkar stämma. Öarna verkar ligga olika i kortet och på radarn. Vi provar att driva men det går med två-tre knop – alldeles för fort, Så vi startar motorn och smyger mot land på tomgång. Inget månsken i natt. På Lanzarote ser vi rätt mycket ljus från hus och vägar, färre ljus på Graciosa som bara har en by och inga vägar. Det ska finnas ett nordmärke i början på sundet mellan Lanzarote och Graciosa. Enligt sjökortet ska den visa ett blixtljus var fjärde sekund. Men då det inte finns något annat ljus och positionen är rätt bestämmer vi oss för att det vi ser är den fast den blinkar varje sekund. När vi kommer in i sundet stämmer sjökort och radarbild bättre och vi glider genom sundet, förbi by och hamnen och letar upp den vik som seglingsbeskrivningen rekommenderar. Ett tjugotal ankarljus möter oss. För säkerhets skull ankrar vi i lä från de andra båtarna på 21 meters djup. Klockan halvtre på natten öppnar vi en flaska champagne och byter från lanternor till ankarvakt. När vi vaknar vid tiotiden tittar vi upp på en vulkan och ett fantastiskt månlandskap, men mer om det nästa gång!

”Vi befinner oss just nu i höjd med Agadir, vår position är 30°57′ N 12°18′ V. Seglingen är inte så spännande för tillfället. Vi har nätt och jämnt medvind, så vi får sicksacka oss fram. En meter höga vågor ungefär och 25° varmt gör att det känns ungefär som en sommarsegling i skärgården – fast helt utan skärgård i sikte!

Vi har knappt sett några båtar alls de senaste dagarna, och de två-tre stycken vi sett har varit på åtminstone tio sjömils avstånd. Däremot har vi fått annat sällskap. En duva verkar ha bestämt sig för att han/hon vill till Kanarieöarna. I alla fall sitter den mest på båten och bara åker med, med bara korta avbrott för en liten flygtur då och då.

Vi har ungefär 100 sjömil kvar till Graciosa, och vi räknar med att komma fram i morgon kväll eller tidigt söndag morgon. Och redan i morgon bitti/förmiddag bör Elinalida dyka upp på AIS:en. På Atlanten. Inte Båvern ”

”Vi har just tagit en dusch på däcket och det är drygt 25 grader varmt. Vi befinner oss ungefär 250 sjömil väster om Gibraltar och vår position är 35°15′ N 10°53′ V. Vinden varierar hel del.

Vi siktar på den lilla ön Graciosa just norr om Lanzarote. Vi har segalt ungefär 200 sjömil och har 400 kvar till vårt mål. Håller den nuvarande farten på 5-6 knop i sig ska vi anlända till Kanarieöarna på lördag eller söndag.”