Om vår satellittelefon funkar kommer vi att ge rapporter här på hemsidan via Christer. Men satellittelefonen är inte alltid att lita på. Det vi däremot litar på är vår nödsändare, en EPIRB, som över hela jorden kan skicka ett nödmeddelande och vår position till sjöräddningen i Göteborg. Så hör ni inget är allt bra!

Under resan kommer vi att få väderinfo av Anna som är meteorolog och Lasse som seglade över förra året och båda är också långseglare – det känns fantastiskt skönt! I den stora gruppen svenska seglare har vi gjort upp om att höras på kortvåg och VHF under resan beroende på utrustning och avstånd.

Till satellittelefonen kan man ringa (vårt nummer är 8816 31625623) men vi har den inte alltid på då den drar en del ström och har ganska gamla batterier. Att ringa till den är dyrt, men det är helt gratis att skicka ett SMS från Iridums hemsida (då står 8816 redan ifyllt, lägg till 31625623) . Vi tar gärna emot glada tillrop och korta rapporter om vad som händer i världen utanför de få kvadratmeter som vi har koll på. Vill ni prata med oss så skicka ett SMS så ringer vi upp!

Sedan ett par veckor ligger vi på St. Martin. Den här ön är ett riktig lång- och längeseglartillhåll. Överallt fixas det med båtarna. Precis som på Grenada finns ett VHF-nät på morgonen som ger väder och information och mycket rör sig runt sjöfart. Härifrån är det många som påbörjar resan över till Europa. Vissa går via Bermuda och de flesta passar liksom vi på att göra ett stopp på Azorerna. Vi känner till en handfull båtar som redan är på väg. Atinello från Järna och Unique Dream med besättning från Tyskland och USA åkte i går. I dag är det dags för Rom Jungel från Australien och oss. På tisdag planerar ett par andra svenska båtar att ge sig av. Några väntar in besättning eller ägnar dagarna åt att bunkra och fixa det sista på båten för att sedan sticka när vädret blir gynnsamt. Sedan blir det strömhopp härifrån, före maj månads slut bör de flesta ha gett sig av eftersom orkansäsongen startar då. Trots att vi förmodligen inte kommer se någon av de andra under resan känns det som en trygghet att veta att man inte är ensam där ute.

Andra båtar är här sedan månader och år. De jobbar antingen iland eller har verksamhet på båten, t ex syr, svetsar, jobbar med data eller bara bor. En del av dessa åker ner till Grenada eller Trinidad för att jobba eller semestra under orkansäsongen medan andra gör varvet över Azorerna och Kanarieöarna och sedan tillbaka till St Martin och jobbet till nästa vinter.

Många turer med jollen har det blivit för att bunkra. Vissa saker är billigare på den holländska sidan medan andra är bättre på den franska. När jungeltelegrafen rapporterar att det finns tyskt fullkornsbröd i en av affärerna åker en karavan iväg och hyllorna är snart tomma. På den mest välsorterade mataffären har vi nästan blivit kompisar med butiksvakten. Nu börjar förråden bli fulla och vi har mat så det räcker och blir över. Vi känner oss beredda för att ge oss av och ser fram emot den här seglatsen.

Tack alla kära vänner för era lyckönskningar! Vi ska försöka ta till oss av de goda råd vi fått – alla gamla käpphästar ska vi kasta överbord om vi hamnar i ett stiltjebälte, där kommer vi också få tillfälle att träna inför kommande tunnelbanefärder enligt den teknik som Steineck föreslår i inlägget ”Atlantförberedelser”.

Hej så länge och på återhörande på er sida av Atlanten! (Fast från Azorerna är det 1/3 av Atlanten kvar innan vi når Europeiska fastlandet).

Det är inte bara vi som är på väg österut. I går eftermiddag var vi cirka 75 personer som deltog i ett informellt seminarium om att segla över till Azorerna. Väder, ruttplanering och information om de olika öarna på Azorerna togs upp av seglare som gjort resan flera gånger tidigare. Det mesta har vi läst eller hört tidigare men en del var nytt och nyttigt. Det var också roligt att träffa gamla bekanta, t ex Diana från USA som vi läste franska med i somras på Grenada.

Vi fortsätter förberedelserna och fyller förråden. Vi har hört på radion om ett ställe som ska sälja ägg som inte varit kylda, de sägs hålla längre då, undrar om det är sant (kommentera gärna!). Det är i alla fall sant att ägg inte behöver ligga i kylen, vi har haft dem i värmen hela resan. Man lär också kunna köpa ekologiska grönsaker och frukter på Rasta Farmen utanför stan.

Förra helgen var det påsk och nu är det karnevalsdagar, holländska drottningens födelsedag, årliga fiskfesten och på måndag Labour dag (1 maj flyttas till vardag) så öppettiderna varierar mellan öns länder och lite olika saker händer. Vi passar på att bunkra intryck och umgänge inför överseglingen.

Vi har också tagit iland cyklarna och gör utflykter runt ön – sitta stilla kommer vi att få nog av framöver.

De första dagarna här var det stiltje och nu har det blåst rejält några dagar (bra laddning av batterierna, men blöta turer i jollen). Vinden kommer att vara nordostlig fram till och med onsdag, plus en del regn, så ingen verkar planera för att börja överseglingen förrän tidigast torsdag – inte vi heller.

I väntan på rätt väder kommer här ett inlägg om livet under ytan som blivit liggande ett tag:

Hittills har vi mest skrivit om det som rör sig över ytan men nu ska vi försöka skriva lite om livet där under. Tyvärr har vi ingen undervattenskamera, det kan ibland kännas lite galet när det finns så mycket att se. Men man kan ju inte ha allt så vi får hålla till godo med lite lånat och lite eget i bildväg.

Det hela börjar när vi ankrar upp, då kommer det nästan alltid fram nyfikna fiskar för att frossa på det som växer på kölen. Särskilt tycks de uppskatta att uppehålla sig i självlänsen. Det finns också krabbor som kryper in i yvigare beväxning eller gömmer sig bakom offeranoderna. Små räkor finns i mängder, det märker vi när de lossnar då vi skrapar botten och de istället fastnar överallt på kroppen och i håret. Det händer också att en liten haj tittar förbi för att se om det finns något ätbart.

Finns det en klippkust är det alltid värt en snorkelutflykt. Här kan man oftast hitta koraller och akvariefiskar av alla de sorter. Så vi sätter på cyklopen och simmar iväg. Är det sandbotten kan vi kanske se en rocka sväva fram eller en sjöstjärna vila ut på botten, om det istället är sjögräs kan vi följa en betande sköldpadda. Närmare klipporna vajar solfjäderkoraller i strömmen, vi hittar perfekt runda hjärnkorall med vindlande mönster på ytan, vase sponges – som amforor med sin skatt av små fiskar som överraskande simmar upp ur mynningen. Ur en skreva tittar en muräna lömskt ut medan en spektakulärt mönstrad papegojfisk lojt simmar förbi och en nästan genomskinlig anemon sakta rör sina långa fingrar. Att ljudlöst följa ett stim lysande Blue Tang är nästan magiskt. En storögd porcupinefish (diodon hystrix) försöker trots sin storlek göra sig osynlig under en sten medan en kaxig koffertfisk simmar än hit än dit och nafsar på måfå på stenar och koraller.

När vi om kvällen tar en simtur i mörkret blinkar marelden som stjärnor. Det minsta kan vara det största!

Med fyllda förråd seglar vi tillbaka till St Barth. Här lägger vi oss i den paradisiska viken Columbier. Hit går lyxcharterbåtar för snorklingen och för att njuta av den vackra lilla viken. Vi inser hur oerhört privilegierade vi är som kan ha det här stället som vår ”arbetsplats”.

Dagarna ägnas nu åt att åtgärda allt vi behöver fixa. Att-göra-listan är lång och vi vill se till att allt är klart när ett väderfönster öppnar sig så att vi kan ge oss av. Nu är sprayhooden lagad och impregnerad, rostfria detaljer på däck är putsade, rostangrepp är epoxade och ska målas, packning på toapumpen är bytt, teak oljas, kontakt till vindsnurran och en ny koppling till AIS:en har monterats.

Propellern och kölen har skrapats rena, ganska jobbigt att komma ner till 2,5 meter men vi tar hjälp av ett rep runt kölen som vi flyttar efterhand. I höstas på Grenada gjorde vi samma jobb men då hade vi lånat en kompressor med långa luftslangar från en annan båt.

Är det vindstilla i morgon bitti blir det till att klättra upp i masten, spraya mastliket för att underlätta segelsättningen och samtidigt se till att allt är som det ska där uppe.  Alla rep och block behöver ses över och olja och filter i motorn ska bytas. Båten behöver städas och alla grejer hitta sina platser.

Men mellan arbetspassen kan vi ta en simtur i det overkligt klara vattnet eller lägga oss på däck med en kopp te och en bok. Just nu läser jag ”A portrait of the artist as a young man” av James Joyce, som vi fick när vi hjälpte till att bära böcker i ett biståndsprojekt på Grenada. Vi lyssnar också mycket på nedladdade svenska radioprogram även om det faktiskt finns lite hörvärd radio här. Vi får in en fransk kanal som spelar bra musik och några engelskspråkiga som ger nyheter.

Nu vänder vi söderut för att komma till Grenanda innan orkansäsongen börjar. Aura, nu med Lasse och dotter Nikolina (Pilar och Emma har flugit hem) styr mot Azorerna , på grund av trassel med autopiloten får vi ta farväl två gånger. Birgitta och Mats på Tarisa 3 gräver ner båten på franska sidan och kommer tillbaka nästa säsong. Kristina och Kristian seglar tillbaka mot Tortola på BVA lite längre norrut. Tack allihopa för trevlig samvaro!