Skriver detta i sittbrunnen och blickar ut över det turkosblå vattnet och äter en nyöppnad kokosnöt som vi plockat på lillön Bequia.

Att leva tre veckor ombord på Elin Alida har varit en upplevelse utöver det vanliga. Vi har fått känna på både drömmen om Karibiens korallsand, underbar segling, stora vågor och sjösjuka – så vad mer kan man önska sig?

Bekantskapen med vardagslivet ombord på segelbåten har även fått oss att fundera över begreppet ”Ett annat liv”. Inte bara pga av Vivi läste den augustprisbelönade romanen med samma titel, utan för att Mats och Ingelas liv sätter vårt eget liv och boende i skarp kontrast.

Nisses och Vivis funderingar:

* Tänk att inte behöva välja var i världen man vill bosätta sig. Istället tar man hela sitt hem med sig och seglar till de destinationer som lockar.

* Tänk att hoppa av ekorrhjulet. Välja ett liv som inte är jakten på status.

* Tänk att bli medveten om sin egen dödlighet – utan att för dess skull ha drabbats av en dödlig sjukdom (vilket annars brukar vara en sådan stund för insikt).

* Tänk att ta chansen när den kommer. Att ha modet att våga göra det. Lämna tryggheten för en dröm.

* Tänk att leva så nära inpå varandra. Under de senaste två åren har Mats och Ingela som längst varit ifrån varandra i max fem timmar i sträck.

Vi kan påverka det liv vi lever. Nu har vi fått smaka på ett annat liv här på Elin Alida. Snart är det dags för hemfärd tillbaka till vårt eget liv – ett annat liv det med.

Det är inte bara i Europa som vädret är extremt. Dagarna före jul regnade det lika intensivt som när det var som värst under regnsäsongen. Nu när vi ligger för ankar i Admirality Bay på Bequia har vi en dyning som kommer in från norr och som får alla båtar att dansa runt nåt helt otroligt och det nya året har börjat med ett riktigt spöregn.

Men vi tar det från början. När Nils och Vivi anlände låg vi inne i Le Marin på sydvästra Martinique för att bunkra och förbereda båten. Vi flyttade oss direkt ut en liten bit till St Anne där vattnet är klart och fräscht. Bad, små utflykter och prat fyllde våra dagar och snart var det den 23:e då de tre andra skulle komma. Först Kalle och Anna T och några timmar senare Anna B. Anna kom vid 02 på julaftonsmorgonen och de andra på julaftonskvällen efter ett extra dygn i Paris. På annandagen kom solen tillbaka och vi vandrade söderut till en strand för bad och fruktstund solmogen annans, kokosnöt, passionsfrukt och bananer mm.

Den 27:e åkte vi in till Le Marin, fyllde vatten, tankade lite och klarerade ut. Vår första segling var de drygt 20 NM ner till Rodney Bay på norr spetsen av St Lucia. De flesta ombord kände av de ganska stora vågorna men alla fick behålla lunchen. Då vi fått en reva i storseglets bakkant bestämde vi oss för att ligga kvar ett dygn och fixa det och lite andra saker. Alla ”gäster” utforskade det gamla fortet på Pigeon Island medan vi klarerade in (och faktiskt ut på samma gång). Vid lunch på tisdagen fortsatte vi söderut. Vi hade en härlig segling som var lättare att njuta av då alla tagit piller eller sjösjukeplåster. I sundet mellan St Lucia och St Vincent mörknade det, på St Vincents läsida fick vi ta hjälp av motorn ett tag men sedan blev det fin men guppig segling igen och vi ankrade på Bequia strax efter soluppgången i torsdags. Det är otroligt många båtar här nu och det har blivit flera återseenden, men vi har också mött båtar vi hittills bara ”känt” via deras hemsidor.

På nyårsaftonen gjorde Anna, Anna, Kalle och Mats ett dyk. På grund av dyningen skulle vi först dyka på sydsidan av ön men sjön lade sig lite så det blev på Devils Table, korallrevet i infarten av viken. Det var lite strömt och inte perfekt sikt men ändå många fina koraller, riktigt stor lobster (hummer) och många fina fiskar. En bläckfisk som tyckte vi kom för nära pumpade ut ett litet moln av bläck alldeles framför oss och försvann. Vi var nere på 15 meter och hade då hela revet som en levande vägg bredvid oss – häftigt.

Sushi med morot, rätticka och palmhjärta och efter det färsk ananas stekt i råsocker och flamberad i rom med vispad grädde och sedan fyrverkeri – ett riktigt gott slut på 2010.

Karibisk hälsning från Anna T och Kalle!

Dagarna här i Karibien har fyllts med bad i massor, sol, fruktfrossande och härligt kvällshäng i båten tillsammans med hela storfamiljen. Det har varit spännande att bo tillsammans alla på båten, det har bara gått bra, trångt men mysigt! Idag var tredje dagen som vi har spenderat på Bequia. Vi gav oss ut på en djungelexpedition som tog oss till en fantastisk utsiktsplats högt uppe på en klippa. Vi hade dessvärre ingen kamera med oss men tänk er Lejonkungsklippan så kommer ni nära, riktigt mäktigt! D-vitaminförråden har laddats upp i solen och fettförråden med god mat, resan kunde med andra ord inte ha börjat bättre.

I onsdags tog vi upp ankaret och började resan norrut (vet inte om vi vill skriva hemåt redan…) . Första stopp var på Carriacou där vi klarerade ut från Grenada. Där träffade vi Mats på Capella som ska ta hand om en del av våra onödiga saker (som vinterkläder) så vi gör plats för alla våra barn i jul och nyår.

Från Carriacou höll vi öppet för hur vi skulle ta oss till Martinique; segla direkt ett och halvt dygn eller ö-hoppa. Strax norr om ön började det strula. I en squall (kort intensivt oväder) rappade lovarts skotlina till genuan ur. När vi skulle ta in den åkte travaren till skotet på läsidan fram och tillbaka och slog sönder stoppet på skotskenan så travaren och hela skotet hängde löst. Det gick lätt att fixa men vi blir medvetna om hur snabbt saker händer och vilka starka krafter det blir på en sådan här båt.

Vi märkte också att vår plotter visade fel riktning på vinden och att inte headingen, alltså den riktning båten har inte stämde. Radarbilden låg också fel. Position, fart mm var dock rätt. Efter lite funderade kom vi fram till att det troligen beror på att vi monterat en vindgenerator för nära fluxgate-kompassen.

Efter det som hänt och att vi inte helt kunde lita på vår navigationsutrustning bestämde vi oss för att inte segla direkt mot Martinique utan sikta på Bequia. Bara ca 35 NM men det blev en jobbig segling med byig vind, höga nordliga vågor och ström som pressade oss mot väster. Ibland glömmer vi bort att seglingsförhållandena inte alltid är helt perfekta här. Jag vet att vi har sagt att i de här farvattnen har man alltid halvvind och 8 meter per sekund. Men i dag stämde det inte alls och då har man inga andra alternativ, det är bara norr eller söder som gäller och vill man inte vända får man slita rätt hårt för att komma dit man vill.

De sista 6 MN fick vi ta hjälp motorn och stånga oss in till Bequia i mörker. Då vi varit där några gånger tidigare visste vi var vi ville ankra men med ca 20-25 knop vind och en radar som visare fel var det inte helt lätt. Allt gick dock bra och vi sov gott. Tidigt på torsdags morgonen hörde vi av oss till Marcus som installerat det mesta av el och teknik ombord och fick ett snabbt svar om hur vi skulle kalibrera om systemet – tack Marcus!

Från Bequia hade vi en härlig segling längs St Vincent, vinden var nu mycket stabilare och framförallt hade vågorna vridit över mot ost. Omkalibreringen fungerade bra och det känns tryggare att ge sig på lite mörkersegling. Vi slog ut de två reven då vinden minskade och lagade mat när vi hade sjölä från ön. I seglingsbeskrivningen står att början på sundet mellan St Vincent och St Lucia kan vara tufft mot både båten och besättningen. Och helt plötsligt saknade vi våra två rev och det blev snabb resa (ibland över 8 knop!) de drygt 20 NM över sundet, lite för mycket segel – men kul.

Upp längs St Lucias västkust fick vi efter ett tag ta till motorn och vid klockan 01 var vi framme vid den stora viken Rodney Bay på norra St Lucia. Här har vi också varit tidigare och det är mycket gott om plats att ankra så det var inga problem. På radion hörde vi båtar som deltagit i ARC:en, Atlantic Race for Cruisers, komma i mål. De startade den 21 november från Gran Canaria.

Efter några få timmars sömn ringde klockan vid fem, vi vill komma fram till Martinique NU! Sista biten bjöd på härlig segling och vid lunchtid gled vi in i Le Marin.

Kvällens middag blir franska delikatesser som vi längtat efter i ett halvår.

Det var en upplevelse att se kapten Ingela med klippan Mats vid sin sida, styra Elin Alida över det stormiga havet mellan Bequia och Canouan. Det tropiska, varma regnet föll med full kraft men Morwenna (som gjorde sin premiärtur i en segelbåt i dag) tycktes oberörd av de höga vågorna och den hårda vinden…till skillnad från mig.

Torsdag 10 juni

Gårdagens utfärdade varning om orkan var som bortblåst i morse när vi vaknade, så vi hissade segel och tog oss vidare till den marina nationalparken Tobago Cays. Fantastisk snorkling i klart vatten där vi såg både havssköldpaddor, en liten haj och fina koraller. De vita stränderna, det turkosblå vattnet och palmerna är som hämtade ur en film. Kan det vara ”Pirates of the Caribbean” som är filmen? Hur som helst så är det vårt paradis för en liten stund. Till middag gjorde vi sushi Caribbean style.

Fredag 11 juni

Efter morgonsnorklingen (ahhh!) bar det iväg till Union Island för diverse tull- och passkontroller. Kapten Ingela har koll på alla papper, så det var snart fixat. Vi fortsatte seglingen i eftermiddagssolen längs den gröna, stilla kusten till idylliska Chatham Bay.

Lördag 12 juni

Frukostdax innan solen gått upp, gäsp! Mats fick oss att vakna genom att spela låtar som börjar med ”morgon”.

”Jag ger dig min morgoooooon, jag ger dig min daaaaag.” TACK Mats! Tio timmars segling söderut från Union Island över till den vackra och bergiga ön Grenada och ner längs öns västra kust. Vi ankrade i en av öns södra vikar. Välkomna till Mats och Ingelas nya hem, Grenada. Det ska bli spännande att läsa om deras äventyr på den här ön, där de ska stanna en längre tid.

Söndag den 13 juni

Tack Ingela och Mats för att ni delade med er av ert imponerande äventyr och förverkligade en av mina drömmar! Nu fortsätter Morwenna mot USA och jag far hem till sommarsverige. Och Mats och Ingela, ni utforskar Grenada och lyssnar på ”Sommar” på P1.

We joined the Elin Alida (Elin Suffering according to the computer translator) in Bequia and after gathering some provisions set out towards Canouan. We were very surprised by a ”bump” before starting. Another boat had touched our side but luckily there was no damage. The first day was rough seas with gusty winds and some very heavy rain, making it difficult to see very far but we had very trustworthy captains who made it all seem very simple!

From Canouan we went to Tobago Cays which were simply stunning. Snorkelling with turtles and a small shark and meeting iguanas and a tortoise on one island were highlights. We also enjoyed a viewing of ”Pirates of the Carribean” while looking out at one of the real islands in the film.
Mats tried to teach me some ”Swenglish” and we set off at ”half past et” for Union Island to clear customs and immigration before spending the night under a starry sky in a beautiful bay.

Saturday saw a very early start and a long day of sailing to Grenada. I spent many hours steering and reached 5 knots but Mats got 6 knots so he won the cold beer at the end of the day. Marie and I spent one final night aboard in Prickly Bay before I had to catch my plane to Tobago.

Thankyou Mats and Ingela for a jette jette jette bro experience. My new dream now is to have a sailing boat in Australia and then I can come to visit you in Stockholm!

Här ankrade vi upp bland ett femtiotal båtar. De flesta åker hit för snorklingen, dels längs revet och dels nära ön Baradal där det finns många vattensköldpaddor. I timmar glider vi runt i det kristallklara vattnet bland akvariefiskar, sköldpaddor och vajande korall.

Området är perfekt för snorkling då vattendjupet bara är 1-3 meter. Delar av revet skadades vid en orkan för några år sedan, däremot såg vi inga skador orsakade av besökarna trots att tusentals båtar och människor passerar varje år.

Revet sticker bara upp över vattenytan på några ställen så det ser ut som att man ankrar rakt ut i havet med hela atlanten framför sig.

Här återsåg vi s/y Aura med Lasse, Pilar och Emma ombord, vi sågs senast på Teneriffa – jättetrevligt! Emma och Lasse såg en revhaj på ca 1,5 meter, den missade vi men vi såg mycket andra fiskar och koraller och på land såg vi flera ödlor!

Nu är vi åter på Canuoan. Under veckan planerar vi att dagsegla mot Santa Lucia och vara där senast den 12:e då vårt seglingstillstånd i St Vincent går ut.

I går onsdag kom vi då äntligen i väg efter att ha fyllt vatten från en tankbåt i viken. De ca 20 NM gick på drygt fyra timmar i 15-20 knops vind. Det var första gången vi hissade storseglet sedan Las Palmas och efter att vi nu haft segel och stackpack nere för reparation så det var lite ovant men allt funkade bra. Vi tog två rev i storen och rullade in till första revmärket i genuan – man behöver inte så mycket segel uppe här, det gick ändå i upp till 6 knop. Byn här på Canouan är mycket lugnare än på Bequia, samtidigt pågår många byggen; nytt kommunahus, ny idrottplats, ny busstation mm. Vi hann gå en snabb vända genom byn innan det mörknade. I dag torsdag har vi en kort segling ut till de låga obebyggda öarna och korallreven Tobago Cays – garanterat utan Internet så vi hörs kanske av efter helgen.

Vi gick genom staden till den botaniska trädgården som är från 1765 och en av de första på den här sidan Atlanten.

Entrén var gratis men man skulle inte gå i parken själva utan bli visad av guide (US$ 10). Errol tog oss på en vandring runt i parken där vi fick se, lukta, smaka och känna. Han var både engagerad och kunnig. Många växter hade medicinska egenskaper men han visade även vilka växter barnen använder för att göra monsterögon på Halloween!

Titta på bilden av muskoten. Man använder alla delar. Det yttre gula skalet gör man en marmelad av. De röda trådarna som ser ut som blodådror torkas, smulas och används som krydda (ganska lik själva nöten i smaken) och ur nöten kan man pressa en olja som skulle hjälpa mot reumatism mm. Man river också nöten (färsk inte torkad) och har inte bara i mat utan också i drinkar, bland annat i Rom Punsch.

På väg tillbaka från parken gick vi in den anglikanska kyrkan. En vaktmästare visade oss de stora fönstren som egentligen skulle sitta i St Pauls katedral i London men när drottning såg de röda änglarna fick de skicka fönstren hit istället – röda änglar finns ju inte.

Vi har tidigare skrivit om parlamentet. Nu kom vi förbi och att något var på gång hörs på håll. Om vi förstod det rätt var det budgetdebatt. Högtalare vid entrén skrålade ”Mr speaker!” i var och varannan mening. Runt ingången stod anhängare till ULP, Unided Labour Parti och på andra sidan gatan bakom kravallstängsel demonstrerade oppositionen. Vi pratade med en från oppositionen NDP, National Democratic Parti, som hävdade att ULP och dess ledare Dr Ralph Gonsalves tar för mycket intryck av Hugo Chavez i Venezuela och av Kuba samt att de tre platser oppositionen fick i senaste valet inte kan stämma. Opositionspartiet anser att regeringens budget är helt orealistisk medan ULP i sina röda tröjor skanderade emot och hade sammanställt allt bra som regeringen gjort och kommer att fixa.

Vi passade också på att handla frukt och grönt i och utanför marknaden. Det ska vara bättre priser utanför (frukt och grönt säljs längs alla trottoarer där det går mycket folk) men vi är inte bra förhandlare – ännu. Vi var även en sväng på supermarketen C K Greaves där det mesta finns.

Strax före skymningen var det skönt att komma hem till Elin Alida och koka en tomatsås kryddad med vitlökslöv som vi fått av Errol och steka några matbananer.

Att vi inte kom iväg i går berodde på att kylen la av, men det har vi fixat nu.