Så här presenterade vi oss i Oceanseglarklubbens temanummer om 2009 års avseglare:

”Ingela Rasjö och Mats Båvner är med förenade krafter kaptener och gastar på S/Y Elin Alida. Båten är en 46 fots kutter byggd i stål, en Bruce Roberts Mauritius 43, som förlängts och fått en unik utformning.

-Vi har seglat tillsammans sedan vi träffades för så där 27 år sedan. Varje sommar har vi och våra barn tillbringat i Stockholms skärgård, och någon gång har vi gjort en liten tur över till Gotland och Åland. Fram till för ett par år sedan seglade vi den båt vi övertagit efter Ingelas föräldrar. Det är en Great Dane 28, som med familjen seglat till bland annat Medelhavet, Island och Spetsbergen på 70- och 80-talet. Ingela var med på olika etapper av de här seglatserna.

I samband med att barnen började flytta hemifrån för tre år sedan tog vi ut ett friår, sålde vår lägenhet, köpte Elin Alida och började planera för lite längre resor. Under vårt lediga år seglade vi inte så långt, men däremot ganska länge och blev då rätt säkra på att vi skulle komma att trivas bra med vår båt och varandra under en långseglats.

Vår plan är att kasta loss i början på april. Gå söderut runt Sverige i den tidiga våren. Över Nordsjön till Skottland (om det blir från Danmark, Sverige eller Norge får vi se) just nu lutar vi mot att gå ut på Nordsjön via Limfjorden. I Tyborön väntar vi in hyfsade vindar och ger oss iväg mot Kaledoniska kanalen, genom Skottland och ut till whiskey-öarna och Irland. Biscaya vill vi passera senast i början på augusti, antingen tvärsöver till norra Spanien eller så äter vi oss ner längs Frankrikes atlantkust.

Vi har haft lite olika åsikter om vartåt vi strävar, öster eller västerut vid Gibraltar men nu verkar den västliga kursen med Kanarieöarna och Västindien locka mest. (Vi såg nyligen en vacker film av Christian Petri som heter ”Atlanten” en sekvens i den visar Sankt Helena, vi föll pladask, så nu blir det kanske nödvändigt att åka varvet runt?). Det vi ser som viktigast är i alla fall att ha gott om tid, att inte behöva stressa förbi vackra ankarvikar och kunna följa stundens ingivelser och vindar.

Hur länge tänker vi vara ute? Ja inte heller där är vi särskilt specifika – så länge det är roligt. Tre år behövs väl om vi ska hinna hela varvet…?

Elin Alida var alldeles nybyggd och enormt fräsch när vi köpte henne. Vi har utrustat henne med bland annat plotter, autopilot, radar, biminitop som just levererats, ett Monitor vindroder ligger i Göteborg och väntar. Vi har två Bruceankare men tänker köpa ett Deltaankare i Limhamn eller Skottland. En hel del punkter, såsom t.ex. diverse målningsarbeten, skjuter vi medvetet på framtiden för att åtgärda under resans gång.

Det känns tryggt att ge sig iväg med en stabil och oöm stålbåt. Vi ser Elin
Alida som vårt hem och är glada över att ha en tillräckligt rymlig och bekväm båt. Dessvärre för det ju också med sig ökad vikt och större krav på utrustningen som både växer i storlek, komplexitet och pris. Allt kan man inte ha, så något vi valt bort är SSB-radio som vi känner är för dyrt och komplicerat. Istället har vi en kortvågsradio och vi tänker köpa en sattelittelefon så att vi kan ha kontakt med omvärlden och kunna få tag på väderfiler.

Den permanenta besättningen kommer att bestå av oss två, men förhoppningsvis kommer våra tre barn, vänner och släkt att göra oss sällskap så ofta som möjligt.

Vi hoppas att den här seglatsen inte ska sluta som en avgränsad resa, utan
mer vara en del av livet. Vi ser fram emot arbetet med båten, gärna båtreparationer på exotiska platser, laga mat på lokala och okända råvaror, lära oss språk, studera stjärnhimlen under nattliga passager och förhoppningsvis komma tillbaka med en massa nya erfarenheter.”