Om båten

Uppdaterad februari 2011

Elin Alida är en 14 meters stålbåt, en kutter vilket innebär att hon har en mast och två försegel. Skrovet är en Bruce Roberts Mauritius 43 som förre ägaren ritat om till 46 fot och låtit tillverka under cirka 20 år. Sedan 2006 har hon varit vår.

Elin Alida var på omslaget och ett uppslag i Praktiskt Båtägande nr 9-2005 och i boken Inredning ombord av Micke Westin.

Med en tung långkölad stålbåt slår man inga hastighetsrekord, men hon är vackrare än de flesta och vi lever ett fantastiskt bra liv ombord. Faktiskt känner vi aldrig någon längtan efter ett annat boende utan skulle gärna leva så här hur länge som helst.

Inredningen är ljus och rymlig, snickerierna enormt välgjorda och vackra, väl tilltagna bokhyllor och förvaringsutrymmen och dessutom grabbräcken placerade där de behövs.

Pentryt är stort och centralt placerat mitt i salongen. Detta passar oss bra eftersom vi tycker om att laga mat tillsammans. Vår Force 10 gasolspis med tre plattor och ugn gör att vi kan laga mat lika smidigt som i ett lägenhetskök. Slingerskydden är dock inte så bra utformade, för låga och veka, men med tryckkokaren som man kan ställa ner i diskhon behöver man i alla fall inte ägna sig åt längre kok ute till havs och spar dessutom mycket gas. Vi har kompletterat med en gasolgrill på räcket vid sittbrunnen.

Vi har med oss en svensk kompositflaska som vi lyckats fylla nästan överallt. I Europa är de lite kinkiga på vissa ställen så därför har vi två campinggazflaskor i reserv.

Kylboxen kyls via färsvattentanken. Eftersom tanken är integrerad i skrovet kan vi inte märka av någon direkt uppvärmning av vattnet och vi är nöjda med den här lösningen som sparar mycket energi och gör att vi kan stänga av sjövattenintaget och ändå ha kylen påslagen när vi lämnar båten. Båten har alltså ett enda gemensamt sjövattenintag som sedan fördelas till motor, toa osv – en praktisk och säker lösning.

Vattentanken är på tusen liter. I köket har vi tre kranar, en för sjövatten, en för färskvatten som passerar ett vanligt kolfilter och så har vi installerat ett speciellt filter för dricksvattnet. Sedan vi skaffade det här filtret har vi aldrig känt av någon dålig smak på vattnet och alla bakterier och till och med virus ska stoppas.

Vi har ingen watermaker men klarar oss länge då tanken är så stor, vi samlar dessutom regnvatten och använder saltvatten till det mesta. Nyligen byggde vi om en av kranarna på toan till sjövatten, så nu går det åt ännu mindre färskvatten.

Gråvattentanken ligger under ytan eftersom båten är så djup vilket gör att vi måste pumpa ut allt vatten. Det här är lite opraktiskt, så när vi har brist på ström skickar vi ofta upp diskvattnet med hink till sittbrunnen för att slippa använda pumparna hela tiden.

Toatanken ligger dock över ytan så den är bara att öppna som vanligt. Innan vi lämnade Sverige skaffade vi slang och plugg för att kunna tömma med slamsug. Vi har ännu inte monterat det och har inte sett sugar på mer än ett enda ställe. Förhoppningsvis blir det vanligare och det vore definitivt trevligare att inte bidra till övergödningen av haven.

Strömbudgeten löser vi genom tre  30 W solpaneler (från början fyra, men en slogs sönder mot kajen på Barbados) som vi monterat på räckena i aktern, en Air-X vindgenerator och en Duogen som antingen kan användas som vind- eller släpgenerator. Vi skulle gärna ha mer solceller och håller ögonen öppna efter en större att ersätta den som gick sönder. Vi håller också successivt på att byta till LED-belysning. Normalt sätt så klarar vi oss ganska bra på det här. Men under orkansäsongen som vi tillbringade på Grenada fick vi emellanåt ladda upp batterierna med hjälp av motorn och gick också in i marinan för att toppladda med landström ett par gånger.

Navigationshjälmedlen vi använder är en Raymarinplotter C80. Radar kan vi inte förstå hur vi förut klarade oss utan (t.ex. använder vi den alltid när vi ankrar för att se hur långt det är till grannbåtarna). Vi har även en AIS transponder, så vi alltså både ser andra båtar och syns själva. Tyvärr har det varit lite trassel med den, den har annars väldigt skön att ha, framför allt på nattseglingar. En extra dator med sjökortsprogram har vi haft användning för ett par gånger då plottern trasslat. Här i Karibien har vi inte haft papperssjökort utan har tyckt att det räcker bra med pilotböcker och de digitala sjökorten.

För kommunikation är VHF:en ovärderlig, förutom väderleksrapporter, varningar och kommunikation med andra båtar har vi vår bärbara med oss i jollen när det blåser på, en trygghet om snurran skulle lägga av och man riskerar att driva ut till havs, och så förstås för att gratis kunna ringa upp den som är i båten när man går i land. För de långa överfarterna har vi en satellittelefon, tyvärr är det en äldre modell som inte går att koppla ihop med datorn, alltså kan vi inte ladda ner GRIP-filer (väderleksrapporter), men vi kan hålla kontakt med land vilket är en stor trygghet. Vi har förstås våra vanliga mobiltelefoner, och har ibland haft lokalt telefonkort, men allra helst talar vi över Skype som är helt gratis eller i alla fall mycket billigare. Internet är ju det allra vanligaste kommunikationsmedlet, numera räknar man faktiskt med att det ska finnas tillgängligt i ankarvikarna och med vår nya wifi-antenn når vi ofta både bra och gratis nät.

Lite fakta:

•              Anropssignal SLEH

•              Längd 14 m

•              Bredd 4 m

•              Djupgående 2,4 m

•              Höjd 21 m

•              Vikt ca 22 ton

•              Motor Ford, 4 cyl 75 hkr

•              Segel stor 46 kvm, genua 48 kvm, fock 24 kvm