Nu har vi tagit oss en ö norrut igen. Martinique är vår första franskspråkiga ö. Det är inte bara språket som är franskt utan ön är en del av Frankrike och alltså med i EU. Här handlar man baguetter för Euro och kör på höger sida.

På St Lucia fick vi till slut bogpropellern lagad och det blev inte så dyrt som vi befarat.

I väntan på reservdelar och på mekanikern hann vi läsa en bok om St Lucias historia. The Struggle For Survival – an historical, poltitical, and socioeconomic perspective of St. Lucia av Andersson Reynolds (nej han heter inte Reynold Andersson). Den tar sitt avstamp i bananodlarstrejken 1993 vilket verkar ha varit deras Ådalen-31. Två odlare sköts till döds av polisen då de protesterade mot fallande bananpriser. Att priserna föll berodde på att EU införde sin gemensamma marknad, England slutade stödköpa bananer från den tidigare kolonin och de större sydamerikanska bananerna tog över. De protesterade också mot korruption inom organisationen som skulle företräda odlarna.

Från 1993 går boken bakåt till 1700-talet då England och Frankrike 14 gånger erövrade ön från varandra efter att först tagit den från Carib-indianerna som tagit den från Awarakerna (de första bosättarna). Reynold beskriver perioden av sockerrörsodling till att bananerna tog över som öns huvudinkomst på 1950-talet. Bananerna var inte förknippade med slaveriet som sockret var. Man kan skörda bananerna året om vilket ger jämnare intäkter, de kan odlas på små jordplättar på olika typer av jordar, passar att samodlas med andra grönsaker medan man väntar på skörd och innehåller många näringsämnen, mineraler och energi. Allt detta passar för ett självförsörjande småskaligt jordbruk. Nackdelen är att de kräver både konstgödsel och bekämpningsmedel och svaga rötter gör det utsatt för stormar och orkaner. Att helt gå över från socker till bananer innebar också att man bytte beroendet av en gröda mot en annan. Men boken går även framåt till början av 2000-talet, de politiska partierna, de senaste valen och tar upp hur turismen (den nya monokulturen) har påverkat landet på gott och ont. St Lucia är ett land vi vill se och förstå mer av!

Nu har vi upptäckt en ny grönsak, som för vår del gärna får bli den nya monokulturen, nämligen christophine en riktig delikatess! Den ser ut som en blandning av päron och squash, kan kokas som potatis och smakar som jordärtskocka.

Här på Martinique måste vi ta tag i vår kyl som håller på att lägga av vilket är lite problematiskt när det är ungefär 30 grader varmt.

I lördags kväll såg vi två förställningar, spectacle, av nycirkusartisterna La Loupiote som uppträdde på sin båt, eller inte bara uppträdde, de tog in båten i föreställningarna. Den första förställningen var mer av en humoristisk barnföreställning, men många saker som kan hända på en båt kunde nog alla känna igen sig i. Den senare var mer poetisk och sensuell. I båda använde de tyg (långa tyg från hög höjd som de klättrar och snor in sig i, typ) på ett ovanligt bra sätt. Två andra häftiga saker var då de samtidigt balanserade på spirbommen fot mot fot både uppifrån och nerifrån (en på händer mot däcket) samt när den kvinnliga artisten friklättrade upp längs akterstaget.