Elin Alida är en 14 meters stålbåt, en kutter vilket innebär att hon har en mast och två försegel. Skrovet är en Bruce Roberts Mauritius 43 som förre ägaren ritat om till 46 fot och låtit tillverka under cirka 20 år. Sedan 2006 har hon varit vår.
Elin Alida var på omslaget och ett uppslag i Praktiskt Båtägande nr 9-2005 och i boken Inredning ombord av Micke Westin.
Med en tung långkölad stålbåt slår man inga hastighetsrekord, men hon är vackrare än de flesta och vi lever ett fantastiskt bra liv ombord. Faktiskt känner vi aldrig någon längtan efter ett annat boende utan skulle gärna leva så här hur länge som helst.
Inredningen är ljus och rymlig, snickerierna välgjorda och vackra, väl tilltagna bokhyllor och förvaringsutrymmen och grabbräcken placerade där de behövs.
Pentryt
Pentryt är stort och centralt placerat mitt i salongen. Detta passar oss bra eftersom vi tycker om att laga mat tillsammans. Vår Force 10 gasolspis med tre plattor och ugn gör att vi kan laga mat lika smidigt som i ett lägenhetskök. Slingerskydden är dock inte så bra utformade, för låga och veka, men med tryckkokaren som man kan ställa ner i diskhon behöver man i alla fall inte ägna sig åt längre kok ute till havs och spar dessutom mycket gas.
Vi har kompletterat med en gasolgrill på räcket vid sittbrunnen. Vi har en svensk kompositflaska som vi lyckades fylla nästan överallt under vår förra långresa. I Europa är de lite kinkiga på vissa ställen så därför har vi campinggazflaskor i reserv.
Kylboxen kyls via färskvattentanken. Eftersom tanken är integrerad i skrovet kan vi inte märka av någon direkt uppvärmning av vattnet och vi är nöjda med den här lösningen som sparar mycket energi och gör att vi kan stänga av sjövattenintaget och ändå ha kylen påslagen när vi lämnar båten.
Båten har alltså ett enda gemensamt sjövattenintag som sedan fördelas till motor och vattenkranar – en praktisk och säker lösning. Vattentanken är på knappt tusen liter. I köket har vi tre kranar, en för sjövatten, en för färskvatten som passerar ett vanligt kolfilter och så har vi installerat ett speciellt filter för dricksvattnet.
Sedan vi skaffade det här filtret har vi aldrig känt av någon dålig smak på vattnet och alla bakterier och till och med virus ska stoppas. Vi har ingen watermaker men klarar oss länge då tanken är stor, vi samlar dessutom regnvatten och använder saltvatten till det mesta. En av kranarna på toan har vi byggt om till sjövatten, så nu går det åt ännu mindre färskvatten.
Gråvattentanken (vatten från disk och dusch) ligger under ytan eftersom båten är djup vilket gör att vi måste pumpa ut allt vatten. Det här är lite opraktiskt, så när vi har brist på ström skickar vi ofta upp diskvattnet med hink till sittbrunnen för att slippa använda pumparna hela tiden.
ElinAlida anropssignal: SLEH
Toa
2016 bytte vi ut vår visserligen välfungerande toalett till en torrtoa, Airhead. Det gjorde vi för att slippa vara beroende av att hitta utpumpningsstationer, vilket inte är det lättaste överallt, och är problematiskt om man vill ligga still en längre tid och ändå kunna använda toaletten.
Airhead separerar urin och fekalier. Urinen hamnar i en behållare som är lätt att koppla loss och tömma i en toalett på land eller i skogen. Fekalierna blandas med mull i ett ventilerat kärl och töms vid behov, kanske några gånger per år. Vi har haft lite svårt att få fekaliedelen att fungera bra vissa perioder men vi tycker att det är värt lite extra jobb för att slippa bidra till övergödning av vår livsmiljö.
El
Strömbudgeten löser vi genom solpaneler som vi monterat på räckena i aktern, en Air-X vindgenerator och en Duogen som antingen kan användas som vind- eller släpgenerator. Vi håller successivt på att byta till LED-belysning.
Normalt sätt så klarar vi oss ganska bra på det här. Men under orkansäsongen som vi tillbringade på Grenada fick vi emellanåt ladda upp batterierna med hjälp av motorn och gick också in i marinan för att toppladda med landström ett par gånger.