Vi ligger kvar tre nätter. Ror iland och går långa promenader. Det finns en gammal väg men den är inte bred. Ormbunkarna är upp till två meter höga och gömmer nästan vägen. Vi ser röda hjortar och rovfåglar men inga människor. Före 1846 och potatispesten fanns det ca 800 innevånare på Ulva (efter det norska Ulvøy, Vargön) antalet innevånare sjönk snabbt och nu ska det finnas ca 15 bofasta. Vi går förbi ett hus som ser fint men tomt ut. När vi går tillbaka ryker det ur skorstenen, annars ser vi inga tecken på mänskligt liv.

Vi samlar lite strandfynd, bojar och bitar av tjockt nät, som vi har idéer om att kunna använda.

När vi tycker att det är rätt tufft satt segla här ute kommer ett tiotal kajaker in i viken – så svårt var det alltså att ta sig hit… De är ute på en veckopaddling och passar på att fråga oss om aktuella väderrapporter.