Istället för att gå iland ställer vi klockan tidigt för att få strömmen med oss i sundet mellan Jura och Islay. Och som tur är har vi räknat rätt. Medströmmen är upp till fem knop och vi möter en lastbåt som inte klarar att göra mer än fyra knop emot.

Whiskydestillerierna som Islay är känd för ser vi en efter en. Först Bunnahabhainn och Caol Ila i sundet och sedan Ardbeg, Lagavulin och Laphroaig på sydkusten innan vi når fram till Port Ellen.

Förutom strömmen så ökar och minskar vinden runt uddar och berg. Det är intensiv segling, en sköter ratten och en passar med storskotet så inte lutningen blir för svår.

På eftermiddagen lägger vi till vid bryggan i Port Ellen. Ett genuint samhälle även om whiskyn drar till sig en hel del besökare. Det är sommarlov och ungarna metar och badar i hamnen. En säl simmar runt och fnyser. Varje kväll tränar roddarlaget. För- och eftersnacket är säkert dubbelt så långt som själva träningen.

Cyklarna kom fram och vi tog en tur upp till Ardbeg och gick en guidad tur. Guiden talade långsamt och tydligt så nu vet vi mycket mer om whiskytillverkning (det var provsmakning också).

Vårt vindinstrument fortsätter att krångla så nu har jag sett även denna ort från ovan då jag hämtade ner givaren från masttoppen. Ingela har just köpt en krabba för ett pund av några smågrabbar – dags för middag!