Nu har vi kommit till ett nytt land, St Lucia, strax norr om St Vincent. Från Canuoan seglade vi tillbaka till Bequia och ankrade bara för att övernatta. Sedan fortsatte vi norrut på St Vincents västsida. Ungefär mitt på ön ligger Wallilabou Bay. Det var här som många scener i Pirates of the Caribbean spelades in. Bryggan och en del byggnader från filmen finns fortfarande kvar. Detta är också den nordligaste möjligheten att klarera ut ur St Vincent. Viken och den här sidan av ön verkar ökänt för påstridiga boat boys som möter en långt ut på havet och för en del kriminalitet.
Under eftermiddagen har vinden vänt till västligt och det blåser en hel del rakt in i viken. Det är för djupt för att kunna ligga på svaj utan att ha en lina iland. Vi tackar nej till alla erbjudanden om hjälp men efter en rekognoseringstur väljer vi att gå tillbaka runt udden till ett av två alternativa ställena. Keartons Bay är mycket mindre men har en jämn sandbotten på 5-7 meter. Det finns tre bojar men bara en båt ligger där och den åker strax efter att vi ankrat. Ingela tar jollen i land och går över till Wallilabou och fixar utklareringen. Längs vägen hänger en del slitna typer vilket kanske har att göra med i närheten ligger Marijuana Growers Association.
Viken är fin, inga hotell bara vanliga små hus och skjul. En restaurang ligger i ett vanligt hus men har stängt idag då de inte väntade några kunder.
Då vi hört och läst så mycket om dessa trakter så lyfter vi upp jollen på däck och rensar däcket från allt stöldbegärligt och för första gången stänger vi luckorna och låser om oss för natten.
Klockan ringde halv sex och strax efter gryning kom vi iväg. Härlig segling längs St Vincent och i sundet över till St Lucia. Planen var att gå till Soufriere på sydvästra delen nära de två höga bergstopparna Petit Piton och Gros Piton, men dyningen och vindbyar samt att vi ju är utan bogpropeller gör att vi fortsätter ända upp till Rodney Bay i norr. Här kan vi lätt ankra i viken och de fina ställena längs kusten upp finns ju kvar.
Vi har nu legat här på svaj i fyra dagar. Först ankrade vi i den södra delen av viken men på lördagsmorgon kom en dyning på flera meter in från norr. Båtar som låg strax intill försvann i vågdalarna och vi draggade för första gången. Dyningen berodde tydligen på en storm med tolvmetersvågor ute på Atlanten. Nästan alla båtar på den södra sidan gick in i marinan, flyttade över till norra sidan, eller seglade iväg. Vi valde att ankra på norra sidan för att jobba några dagar med båten innan vi går in i marinan.
Marinan är en av de större i denna del av Västindien och har just byggts ut för att kunna ta emot megayachts på upp till 76 meter! Nu hoppas vi kunna få tag på en del reservdelar och få hjälp med bogpropellern. Och förstås utforska denna ö som har både regnskog och en vulkan. Det är också det land som har näst flest nobelpristagare per innevånare, nämligen två stycken på bara ca 170 000 innevånare, Arthur Lewis, ekonomi 1979 och Derek Walcott, litteratur 1992.
-
- Wallilabou Bay
-
- Keartons Bay
-
- Dags att lämna St Vincent!
-
- St Lucias gästflagga målad och klar
-
- Petit och Gros Pitong på avstånd
-
- Den gula Q-flaggan hissad
Antar att ni följer s/y Cantares (som verkar ligga lite före er) blogg minst lika noga som jag, så den här informationen är nog fullständigt överflödig. Men ändå.
Dom där Piton-bergen tycks vara väldigt besvärliga att klättra upp för, och det funkar inte utan guide som vill ha bra betalt. Ett angenämare sätt att närma sig Piton tycker jag verkar vara att njuta lite av den lokala pilsnern med samma namn.
Och så blir det tydligen vulkanutbrott i bland i trakterna. Då blir båten grå av damm, men det hanterar ju ni lätt med slangen. Fast glöm inte att skruva åt slangklämman först!
Konstaterar för övrigt att ni till slut har hittat en en sorts plan för seglingen: segla till ett ställe, stanna tills gästflaggan blåser sönder och styr sedan mot närmaste nya land. Verkar enkelt, logiskt och lagom äventyrligt.
Michael
Hälsningar från ett snöigt och kallt Stockholm. Det är kul att läsa berättelser om värme och sol !!!
Ikväll ska vi äta middag med Rune och Britta . Det blir inomhus !
Inger
Hej,
Jag har propagerat för att seglarna ska ge sig av norrut så att vi skulle kunna ses i New York i slutet av maj. Men, det verkar dom inte ha nappat på än så länge…
Istället kom ett sms från lillasyster Ingela att Staffan Stalledräng inte fanns på Sankta Lucia.
Staffan
Här i Stockholm undrar man om det är naturkatastrof. Var på fest i Uppsala i helgen. På söndagen fanns inget tåg att ta sig hem med. Vi fick ta buss till Arlanda och sedan Arlanda Express som faktiskt gick. Folk har svårt att ta sig till och från jobbet. Nu längtar man bort till en varmare plats. Jag och Jason skulle väl ha passat på då vi var på Arlanda. Må så gott på ert seglaräventyr!
Besättningen verkar ha bättre saker för sig än att kommunicera med oss, så vi får väl hålla igång bloggen genom att kommentera varandras kommentarer.
Staffan, du kan bara locka dom till länder med enkla gästflaggor. Den amerikanska är för jobbig att rita. Fast du kanske kan skicka en per post.
Och Maria, kändes det inte lite jobbigt för er tvingas ta bussen för att tågen inte funkade? Tunnelbanan påstås fungera så länge den håller sig i tunnlarna, men jag litar mer på cykeln. Den rullar på trots att det är frost på däcken.
Michael
Här i stan har kommunikationerna avstannat, men posten och morgontidningen har vi fått varje dag. De tappra tidningsutdelarna och brevbärarna har all vår beundran.
Vår lilla stuga ”på landet” är snart gömd bakom snön och
vattnet i ledningarna har frusit (trots ”frostvakt” – detta poetiska ord).
Det var fint att skypa med er i lördags. Synd bara att ni missade prinsesstårtorna. Den vita med hallon i stället för vaniljkräm fick högsta poäng.
Britta o Rune