I lördags gjorde vi vår första hash. Lugn, det är inte så farligt som det låter.

Hash, eller Hash House Harriers är löpning/vandring, dricka och äta och framför allt umgås. Det finns mer än tusen grupper över hela världen. Vi deltog i Hash #659 här på Grenada (en hash varannan vecka ungefär). Vi fick skjuts upp till nordöstra delen av ön av en man vars farfar kom till Grenada från Skottland. Vid fyrtatiden var vi 100-150 personer mellan 0-80 år som gav oss i väg ut i skogen. Vi vandrade, vadade, klättrade och kröp. Man kunde välja på två banor, en mer avsedd för löpning, vi tog den för vandring.

Banan var utmärkt med såna remsor som kommer ur dokumentförstörare. För att de som var snabbast inte skulle dra ifrån fanns det irrvägar och genvägar.

Efter ungefär en och en halv timme var vi tillbaka vid starten. Där såldes öl och lokal mat som Oil down och kyckling med ris och bönor.

De som kom i nya skor hånades och fick dricka en öl ur skon. Vi som deltog för första gången blev nedsprutade med öl innan vi fick våra diplom ”Certificate of loss of virginity”.

De hela kan låta lite studentikost men var ett jättebra sätt att komma ut i skogen vilket inte alltid är så lätt här. Vi träffade också många trevliga människor och fick se vägen upp längs den östra kusten.

Tillbaka till huvudstaden liftade vi med en man som varit med i tre år och på det sättet lärt känna stor delar av sitt land. Vi var helt slut när vi kom tillbaka till båten i mörkret, leriga och med en tydlig doft av öl i hår och kläder!