I går lördag genomförs hash nr 666 men de enda vilddjur eller odjur vi såg till var nog det på grillen samt alla lösa hundar vi hade runt benen. Det var dock en tuff hash som började på stranden vid Grand Mal och gick brant uppför längs berget. Efter mer en än timme rakt upp (on on!) var vi högt ovanför den vackra klippan som färgas röd av kvällssolen. Sedan bar det utför, ner till klippan med en fantastisk vy längs kusten, hela vägen till södra spetsen av ön.

Väl nere vid stranden igen fick vi veta att den grillade grisen skulle bli klar om tre timmar, så det blev friterad fisk och oil down-gryta istället.

Hem fick vi lift på ett jeepflak. I en varm vind med varierande dofter och musik for vi söderut längs kusten och genom stan. Jeepen skulle mot flygplatsen så vi fick gå de sista kilometrarna, men Chico, som Ingela snart skriver mer om, visade oss en genväg som vi inte kände till.

I natt ställde datorerna om sig en timme (har de gått över till vintertid i USA?). Någon ropade just på radion och undrade vad klockan var och fick svaren: En riktig långseglare vet inte vad klockan är eller vilken dag det är. Samt: var är vi?