I några dagar har det varit ostadigt väder med många regnskurar, dry seasong verkar ha svårt att komma igång i år och vi ägnade oss åt diverse båtjobb. Bland annat upptäckte vi en liten läcka vid loggivaren. Efter inköp av en vaskrensare och support från en båtgranne vågade vi oss på att montera bort loggivaren. Gummitutan tryckte vi fast över loggen på utsidan av skrovet. Sedan var det bara att plocka ut givaren från insidan utan att något vatten strömmade in, och montera dit den i rätt läge igen. Kanske skulle vi kunna skicka in tipset till Praktiskt Båtägande?

Så klarnade himlen upp och vi gav oss iväg på en längre utflykt. I ottan bar det av med buss mot Morne Diablotin och Syndicat, ett stort naturreservat söder om Portsmouth. Vi hoppade av vid avtagsvägen och började vandringen uppåt. Efter den första branta backen var vi redan andfådda, men som tur var fick vi lift med en vakt på nationalparken. Här uppe i regnskogen finns två papegojarter, varav den en är endemisk. Vi fick faktiskt se den lite vanligare jaco-papegojan flyga högt uppe bland trädtopparna. Grönskan är helt omslutande, man vandrar i ett dunkel, bland växter som för tankarna till filmen Avatar.

Sedan vi gått den välordnade lilla slingan i The Syndicat Rainforest gav vi oss upp på den betydligt vådligare vandringen mot toppen på Morne Diablotin. Efter två timmars klättring, på slutet meter för meter, och med kanske en tredjedel av vägen kvar vände vi för att inte bli kvar här uppe till skymningen. Det var mycket brant nästan hela vägen vilket gjorde att vi samtidigt såg regnskogens alla nivåer, vi stod på marken, och framför oss hade vi både mellannivån och trädtopparna på en gång. Det blev en riktigt härlig naturupplevelse bland enorma gummiträd, orkidéer och kolibrier till papegojornas tjatter.

Väl nere på vägen fick vi lift tillbaka till Portsmouth. Vi kom att tala om vägarbetet som pågår på öns huvudväg. Det är ett kinesiskt biståndsprojekt, men vi hade reagerat på att många av arbetarna var kineser och att man inte tycktes använde sig av lokal arbetskraft. Han tänkte precis som vi och kunde också berätta att det kinesiska företaget har med sig allt, maskiner, arbetare, material och till och med mat till de anställda. Ett eget samhälle byggs upp runt det kinesiska projektet. ”De bidrar inte med en dollar till den lokala ekonomin”. Dessutom är byggmetoderna anpassade efter kinesiska väderförhållanden så han trodde inte att vägen skulle överleva nästa regnperiod. Men då är väl kineserna inte kvar.

Ett annat biståndsprojekt som finansieras av Japan (som tack får de röster till stöd för valjakt?) är en ny och tjusig fiskmarknad i Portsmouth, en stor kaj, rensrum, kyldiskar, och många andra lokaler. Enligt ”vår chaufför” kommer dock inte fiskarna ha råd att underhålla det här komplexet som blir mycket dyrare i drift än det gamla. Faktiskt är situationen så illa för fiskarna att de inte har råd att åka ut till fiskevattnen sedan regeringen drog in skatterabatten för deras bensinkostnader. Vi har också reagerat på att det nästan inte säljs någon färsk fisk här. Som på de andra öarna sker annars det mesta fisket med små båtar som förtöjs på svaj, fisken säljs färsk direkt när den landas. Man tutar i en Conch-snäcka som marknadsföring.

Väl tillbaka på båten kollade vi den senaste händelseutvecklingen i Egypten. Mubarak har avgått!