Det är inte bara vi som är på väg österut. I går eftermiddag var vi cirka 75 personer som deltog i ett informellt seminarium om att segla över till Azorerna. Väder, ruttplanering och information om de olika öarna på Azorerna togs upp av seglare som gjort resan flera gånger tidigare. Det mesta har vi läst eller hört tidigare men en del var nytt och nyttigt. Det var också roligt att träffa gamla bekanta, t ex Diana från USA som vi läste franska med i somras på Grenada.

Vi fortsätter förberedelserna och fyller förråden. Vi har hört på radion om ett ställe som ska sälja ägg som inte varit kylda, de sägs hålla längre då, undrar om det är sant (kommentera gärna!). Det är i alla fall sant att ägg inte behöver ligga i kylen, vi har haft dem i värmen hela resan. Man lär också kunna köpa ekologiska grönsaker och frukter på Rasta Farmen utanför stan.

Förra helgen var det påsk och nu är det karnevalsdagar, holländska drottningens födelsedag, årliga fiskfesten och på måndag Labour dag (1 maj flyttas till vardag) så öppettiderna varierar mellan öns länder och lite olika saker händer. Vi passar på att bunkra intryck och umgänge inför överseglingen.

Vi har också tagit iland cyklarna och gör utflykter runt ön – sitta stilla kommer vi att få nog av framöver.

De första dagarna här var det stiltje och nu har det blåst rejält några dagar (bra laddning av batterierna, men blöta turer i jollen). Vinden kommer att vara nordostlig fram till och med onsdag, plus en del regn, så ingen verkar planera för att börja överseglingen förrän tidigast torsdag – inte vi heller.

I väntan på rätt väder kommer här ett inlägg om livet under ytan som blivit liggande ett tag:

Hittills har vi mest skrivit om det som rör sig över ytan men nu ska vi försöka skriva lite om livet där under. Tyvärr har vi ingen undervattenskamera, det kan ibland kännas lite galet när det finns så mycket att se. Men man kan ju inte ha allt så vi får hålla till godo med lite lånat och lite eget i bildväg.

Det hela börjar när vi ankrar upp, då kommer det nästan alltid fram nyfikna fiskar för att frossa på det som växer på kölen. Särskilt tycks de uppskatta att uppehålla sig i självlänsen. Det finns också krabbor som kryper in i yvigare beväxning eller gömmer sig bakom offeranoderna. Små räkor finns i mängder, det märker vi när de lossnar då vi skrapar botten och de istället fastnar överallt på kroppen och i håret. Det händer också att en liten haj tittar förbi för att se om det finns något ätbart.

Finns det en klippkust är det alltid värt en snorkelutflykt. Här kan man oftast hitta koraller och akvariefiskar av alla de sorter. Så vi sätter på cyklopen och simmar iväg. Är det sandbotten kan vi kanske se en rocka sväva fram eller en sjöstjärna vila ut på botten, om det istället är sjögräs kan vi följa en betande sköldpadda. Närmare klipporna vajar solfjäderkoraller i strömmen, vi hittar perfekt runda hjärnkorall med vindlande mönster på ytan, vase sponges – som amforor med sin skatt av små fiskar som överraskande simmar upp ur mynningen. Ur en skreva tittar en muräna lömskt ut medan en spektakulärt mönstrad papegojfisk lojt simmar förbi och en nästan genomskinlig anemon sakta rör sina långa fingrar. Att ljudlöst följa ett stim lysande Blue Tang är nästan magiskt. En storögd porcupinefish (diodon hystrix) försöker trots sin storlek göra sig osynlig under en sten medan en kaxig koffertfisk simmar än hit än dit och nafsar på måfå på stenar och koraller.

När vi om kvällen tar en simtur i mörkret blinkar marelden som stjärnor. Det minsta kan vara det största!