Den senaste tiden har vi tänkt mycket på vatten. Hur olika samma vatten upplevs från en dag till en annan. Att man aldrig kan stiga ned två gånger i samma flod är en sanning som fortfarande gäller. Havet hade varit medgörligt och vänligt ända sedan vi lämnade Navishamnen i Stockholm för tre veckor sedan. Vi har väntat in rätt vind för att kunna färdas för segel. Vissa dagar har vinden fyllt våra nya segel, båten har beslutsamt plöjt genom vattnet för att nästa dag glida med strömmen nästan utan styrfart, men framåt har vi alltid tagit oss. Till kvällen har vi legat för ankar i en skyddad vik med båten i jämvikt och fören mot vinden.

Så i måndags, när vi lämnade Kalmar för att segla mot Blekinge, var vindprognosen visserligen i blåsigaste laget. Ändå räknade vi med att få en hyfsad och snabb segling söderut i halvvind. Vi minskade segelytan. Tog två rev i storseglet och motsvarande i genuan och styrde ut i Kalmarsund. Nu blåste det upp alltmer, men det största problemet var vågorna som byggdes upp rakt emot oss. I sund vrider ofta vinden och vågorna så att de går parallellt med land och den här dagen blev det till vår nackdel. I det grunda vattnet blir vågorna korta och höga och för varje våg stoppades farten upp och det sliter på både båten och oss. Vi började prata om att vända och vänta in bättre väder men det känns alltid tråkigt och lite av ett nederlag. Men när ett av blocken till förseglat bröts av och hela seglet blåste ut fick det avgöra saken. Sträckan tillbaka till hamnen kändes mycket kortare där vi seglar behagligt för den revade storen.

Med båten reparerad och en mer fördelaktig väderprognos gav vi oss iväg tidigt dagen därpå. Till en början var seglingen perfekt. Bara några få timmar efter förra gången i samma vatten är vågorna som bortblåsta och allt känns lätt. Den här dagen vrider vinden runt 360° med vindstyrkor mellan en och tjugo knop. Det blir inte långtråkigt i alla fall.

Efter ett kort stopp över natten i Sandhamn på Blekinges sydosthörn ger vi oss av för säsongens första dygnsseglats. Nu får vi en härlig segling över Hanöbukten och under natten far vi i mångatans sken med det svarta havsdjupet under kölen. Mellan oss och Bornholm ligger lastfartygen på rad i sin egen farled och till styrbord ser vi Skånes fyrar blinka.

Nu har vi förtöjt i Ystad och betalat hamnavgift för en vecka. Här tänker vi få en hel del gjort med båt och jobb men också träffa vänner.