Från Sanna var det inte långt till Canna! Canna ingår i en grupp öar som ligger i inre Hebriderna, söder om Skye. Andra är Rum, Eigg och Muck. Canna ska ha ett torrare microklimat då den inte har några höga berg åt väster som utlöser regn – alltså torrare än de andra öarna…

Öns stora vik (som egentligen ligger mellan Sanna och den ännu mindre ön Sanday förbundna men en bro) ger skydd mot alla vindar utom från rent ostliga. Och vi hinner inte mer än ankra upp strax bakom Esmeralda II innan vi ser att det för ovanlighet skull kommer att bli just ostliga vindar nästa dag. Trist då det verkligen ser spännande ut i land, men vi stannar ombord över natten och nästa dag får vi fin segling upp till sydvästsidan av Skye.

Här, längst in i den djupa viken Loch Harport ligger Talisker destilleriet. För bergsbestigare och vandrare är Skye ett paradis och vi ser de vilda bergen från vår skyddade ankarplats. Vi tar en ledig boj som vi får höra ska vara gratis och är snart iland. Vi hinner precis knipa de fyra sista biljetterna till dagens sista rundvandring. Till skillnad från den lugna och mysiga atmosfären när vi besökte Ardbeg på förra resan var det här mer av löpande band. Överfulla parkeringar, flera turistbussar och massor av folk överallt. I väntar på bättre vindar blev det en dag till här då vi bland annat bjöd Esmeralda II på afternoon the med hembakade scones som vi åt med Dubble Cream (grädde tjock som creme fraiche) och hallonsylt. Frustrerande var att det inte fanns något internet överhuvudtaget i den lilla byn, varken via mobil eller på t ex puben. Vi gick några kilometer och hittade en husbilscamping där de hade internet för sig själva och skrev ut väderrapport för de kommande dagarna. De visade att det snart var bra vindar för att åka vidare. Vi hade pratat om viken Loch Scavaig på Skyes sydsida som ska vara en av de vackraste ankringarna som finns, men den skulle inte funka så bra de kommande dagarna. Istället väljer vi att gå tillbaka till Canna.

Nästa dag hade vi lika bra segling ner tillbaka till Canna som vi hade på vägen upp.
Den här gången kommer vi in tidigt och tar en av de lediga gästbojarna. Det är skönt att ligga på boj vid vindvridningar och tidvatten som ger strömmar ut och in i viken och inte minst att slippa all den kelp som vi fick med upp med ankaret senast och som också kan göra det svårt att få fäste.

Ön har inga bofasta men ca 20 personer som jobbar med att sköta öns får, kor, natur och service. Här hälsar man på alla man möter och utbyter tips om var man har störst chans att se örn och lunnefåglar tex. Vi hänger fortfarande ihop med Birgitta och Maj-Lis på Esmeralda II, äter för en gångs skull middag på restaurang, tidigare på dagen är den café och värmestuga med öns enda och långsamma internet. Den lilla restaurangen använder lokalproducerade råvaror som fisk och kanin och det är vällagat och trevlig stämning. Den goda ölen är bryggd på grannön Skye. Det finns en obemannad liten butik öppen dygnet runt där vi hittar miljömärkt diskmedel, pengarna lägger vi i en burk och i en annan burk lägger vi avgiften för bojen.

Vi gör vandringar på ön och då solen bryter fram när vi passerar en sandstrand sliter vi av oss kläderna och tar årets första saltvattenbad. Ön har en skola som varit igång till rätt nyligen, två utställningar om öns historia, natur och om hur livet på ön har varit. På ett foto finns skildraren av Stockholms skärgård, Roland Svensson, hos Roland Svenssonsällskapet finns lite att läsas om honom och ön.

Efter några dagar känns det lagom att segla vidare. Birgitta och Maj-Lis åkte dagen innan mot Tobermory på Mulls insida för vidare färd om Kaledoniska kanalen och till Sverige. Även vi ska söderut och står och väger mellan att också gå i de skyddade vatten på Mulls ostsida eller gå på utsidan så som vi gjorde 2009. Helst skulle vi vilja gå längre ut, mot de yttre Hebriderna men det blir för svårt i de västliga vindarna. Mer om det i nästa inlägg.