Nu tänkte vi berätta lite om seglingen över Biscaya. Det här är kanske den längsta överseglingen vi kommer göra (om vi inte bestämmer oss för att ta ett skutt över till Kanarieöarna förstås). Från Concarneau till A Coruna är det ungefär 340 sjömil. Med rätt vindar och om allt går bra bör det ta två och ett halv dygn. Som vanligt ältar vi väderprognoser och väntar in en riktigt pålitlig väderlucka. Ott och Päivi på TuSan ska åt samma håll så vi hjälps åt att analysera prognoserna och kommer fram till att det blir bäst att åka på fredagsmorgonen. Då har den starka västvinden vridit till nordlig sedan några timmar, vågorna borde hunnit minska och vi har marginal så att vi utan problem hinner fram till den spanska kusten innan det mörknar på söndagskvällen. Vinden ska under de närmaste tre dygnen vrida från rent nordlig till västlig så vår plan är att hålla så västlig kurs som det går utan att vi tappar fart och att det blir jobbig segling. I höga havsdyningar är det bara jobbigt med ren medvind, sk plattläns, så nu kan vi se till att ha vinden snett bakifrån, få den bästa seglingen, och när vi närmar oss Spanien kan vi välja vilken hamn vi vill sikta på beroende på hur mycket vinden vridit till väster.

På torsdagen sätter vi på sjösjukeplåster och förbereder några måltider, en paj, en pastasås och en gryta – vi vet att det kommer att bli gungigt på denna etapp så det kan vara skönt att slippa stå vid spisen mer än nödvändigt. Vi ställer klockan på sex, en snabb tur upp till bageriet så vi har nybakad baguette och croissant ombord. Klockan åtta lämnar Elin Alida, Tusan och Eriam bryggan. Vi och TuSan mot Spanien och Per på Eriam forsätter längs Frankrikes kust.

Det blir två timmar för motor innan vi kommer ut på havet och får vind, men sen håller den vinden i sig hela vägen till Galicien. Det blåser nordväst men i början mer åt nord och på slutet mer åt väst precis som prognosens visade. Vindstyrkan är runt 8-10 meter per sekund lite lägre ibland och som mest 16 meter per sekund ett tag under sista natten. Då är det lite för mycket för att det ska vara behagligt. Vi tog två rev i storseglet inför första natten, reven behöll vi sedan resten av tiden. När det blåste som mest rullande vi även in en del av genuan. På nätterna passerar några regnskurar men annars har vi mest uppehållsväder och ibland sol. Flera gånger har vi besök av delfiner och stjärnhimlen dyker upp mellan molnen.

I Biscaya finns en tröskel, plötsligt går det från ett par hundra meters djup till mer än fyratusen. Här kan vågorna bli riktigt jobbig när dyningen från Atlanten rullar in. Vi märkte inte någon större skillnad när vi seglade över gränsen, men så kom vågorna också mer parallellt med uppgrundningen.

I förväg har vi gjort upp om att höras på VHF-radion klockan 10 och 18 för att stämman av läget. Vid 10 hördes det bra men redan till kvällen hade avståndet mellan båtarna ökat och vi får svårt att nå varandra. Nästa morgon får vi ingen kontakt med TuSan men senare på dagen har båten Sola, som går mot samma mål men från Morgat längre norrut, kommit in mellan oss och kan funka som länk. Vid nästa ”radiotid” når vi ingen och det är överhuvudtaget få båtar som vi ser i verkligheten eller på instrumenten – med ett undantag. Mitt ute på Biscaya har vi helt plötsligt en liten motorbåt rakt framför på bara ca 50 meters håll! En liten motorbåt mitt ute till havs på väg rakt mot vinden och havsvågorna. Den har ingen AIS-sändare och verkar alldeles fel för den här rutten, kanske var det något skumt, typ smuggling, i alla fall inga pirater eftersom vi klarade oss helskinnade. Vi vinkade men såg ingen reaktion och några minuter senare var den utom synhåll. Hade vi inte råkat vara i sittbrunnen samtidigt hade vi nog undrat om det verkligen hänt. I övrigt händer inte mycket under dom här dagarna förutom att det mitt i natten hörs en dov duns från fören – kan vi ha seglat på en delfin?

Resan över tog två dygn och fem timmar. Vid lunchtid på söndagen hade vi några timmar kvar till rian (viken) där A Coruna ligger. Himlen mörknade och det såg ut att bli regn. Rakt framför oss hade vi Ria de Cedeira, en fin och skyddad vik med en mysig stad där vi var på vår förra segling – det var ett lätt beslut att ändra mål och gå mellan de skyddande bergssidorna och ankra upp bredvid lokala fiskebåtar med den långa sandstranden i fonden. Biscya avklarat!