Efter ett par intensiva resdygn landade vi som flera gånget förut i Banyuls-sur-Mer.

Den här lilla staden som gränsar till Medelhavet och Pyrenéerna och ligger nära den spanska gränsen är otroligt mysig, vacker och lugn med stranden, skogen och vinodlingarna.

På morgonen sätter vi på oss badrocken och sandalerna och går ner till stranden för ett dopp. Sedan tar vi vägen förbi bageriet innan vi går hem och sätter på morgonkaffet. Vi njuter av grönsaker och vin, gör långa vandringar upp i bergen och utmed klipporna.

Men redan andra dagen bryts idyllen av ett pärlband brandbilar kör igenom byn med sirener och blåljus.

Vi förstår inte till en början vilken enorm katastrof som håller på att utvecklas. Först när vi ger oss ut på dagens vandring och kommer upp på kullarna norr om stan får vi perspektiv och ser eldslågor och rök över bergskammarna i söder och börjar ana omfattningen. Idag blåser det hårt med vindbyar upp till stormstyrka. Vinden är nordlig så det är ingen risk att branden sprider sig till Banyuls men skogarna, vinodlingarna och byarna i vindens riktning ligger illa till.

Vi får höra att det hela började som en liten brand på en strand nära grannbyn Cerbère. Branden spred sig extremt fort och brandförsvar från hela regionen skickas efter. Man fick kontroll på branden inom ett dygn och klarade att skydda bebyggelse och infrastruktur men nära tusen hektar (två hela Södermalm!) av naturområden och odlingar förstördes. Vandringsturister är en viktig del av försörjningen här omkring och man oroar sig för att det kommer få stora ekonomiska konsekvenser.

De nyhetssändningar vi lyckas tyda med vår bristfälliga franska talar om det extrema med en skogsbrand så här tidigt på året. Det har varit lite nederbörd i dom här trakterna i vinter och i rapporteringarna kopplar man det till klimatförändringar, också inrikesministern som kommer till Cerbère talar om detta.

Vi blir kvar ett par extra dygn eftersom både vägar och tåg mot Spanien stängs av på grund av branden. Det är ingen fara för oss eftersom vi inte har någon tid att passa och vi bor så bra.

När vi så passerar brandområdet  med tåget mot gränsen är det svårt att hålla tårarna tillbaka. Vi har skrivit om det här förut men nu kan vi inte låta bli att ta upp det igen eftersom det känns inpå bara skinnet. Vi väljer inte att åka tåg enbart för att det är så mysigt utan också för att det är ett sätt att göra vårt bidrag till klimatförändringarna något mindre och eftersom vi faktiskt bryr oss om miljön på den här planeten.

Det är obegripligt hur man kan motivera flygresor till platser man besöker just för att uppleva naturen, för att vandra eller segla när det finns mer miljövänliga alternativ. Hur tänker du?