En månad av båtjobb – nu börjar semestern!

Det blev precis en månad på varvet Xufre. Förutom att kunna ta upp stora båtar är en av fördelarna med varvet här på Illa de Arousa att man får bo ombord på sin båt och också jobba själv. Det här är inte helt självklart eftersom många varv inte tillåter detta. Uppenbara fördelar för oss är att vi kan minska kostnaderna, men också att det här samlas seglare från olika länder på väg ut eller tillbaka från sitt äventyr, det här blir både en social och praktisk gemenskap. Här träffar vi och lär känna svenska jordenruntseglarna Annica och Kent som jobbar med sin katamaran.

Tiden gick så fort och vad fick vi gjort? En hel del jobb gjorde vi själva som att slipa och måla, städa och tvätta. Men så var det också saker vi behövde hjälp med från varvet, radarn slutade fungera förra sommaren och här, men kanske ännu mer om vi seglar norrut, vill vi inte vara utan den tryggheten så vi bad varvet om hjälp att felsöka och hitta en lösning. Det tog lite tid och blev inte alldeles billigt, men vi fick tillbaka en fungerande radar till en fjärdedel av priset en ny skulle kostat, så vi är nöjda ändå.

En liten, men viktig, detalj var att vi behöver en ny offeranod till propelleraxeln. För er som inte är seglare kan vi väl säga att det är en metalltingest vars funktion är att offra sitt eget material för att skydda båten vilket är speciellt viktigt för en stålbåt. Vi behövde en offeranod av en viss diameter och dimension och vi behövde den medan vi stod på land. Det blev ett stressmoment när vi insåg att den verkade omöjlig att få tag på och hur skulle vi då kunna sjösätta? Men vilken lättnad när kontakterna från Vigo, där vi låg förra vintern, kunde hjälpa oss och att vi hade den dagen före sjösättning!

Medan vi väntade på reservdelar och reparationer drog vi igång projekt vi inte tänkt på men insåg skulle vara riktigt bra att få gjorda nu när vi ändå låg på land. Det mest tidskrävande jobbet var att måla friborden, alltså båtens sidor från vattenlinjen upp till däck.

Det här innebar många moment. Hela ytan måste sandpappras och tvättas, gamla skador där stålet börjat rosta behöver slipas och målas med några lager epoxi, vissa skador, nya och gamla ville vi fylla upp med spackel för att få en snygg finish, sedan målade vi dom här partierna med grundfärg som vi fick av Annica och Kent, så dit med maskeringstejp , nu äntligen är det dags för målning av hela ytan. Varje delmoment måste göras från en byggplattform som vi ganska omständigt flyttar runt båten. På varvet finns inte obegränsat många ställningar som passar för oss så ibland måste vi vänta på att en blir ledig och så kan vi inte måla när det regnar eller blåser för mycket eller när solen lyser på den yta vi ska måla så det här tog ganska många dagar. När det tillslut var klart var vi riktigt nöjda eftersom det här förhoppningsvis gör att vi kan vänta ett par år extra innan vi måste ta upp båten igen.

Men det var inte bara båtjobb. Mats jobbar deltid på distans vid datorn och sitter i videomöten. Vi lever det vanliga livet, handlar, lämnar återvinning och kompost – men här innehåller kompostströet musselskal!

Vi har cyklat och vandrat på ön och återsett många fina ställen, men trots att vi varit här så länge hittar vi fortfarande nya stigar.

I mitten på maj började de tillfälliga strandbarena byggas upp igen. Vår favorit Patapalo kommer även i år ofta att ha levande musik och andra aktiviteter. Vi, tillsammans med Annica och Kent, kom förbi första dagen de hade öppet och fick hjälpa till att sätta upp det stora tältet för säsongen.

Den 17 maj är en helgdag för att uppmärksamma det galiciska språket och kulturen. Vid lunch var det musik och dans inne i byn och man sjösatte också de traditionella båtarna i hamnen.

På kvällen fortsatte festen på Patapalo. För första gången träffar vi någon som bor här och talar svenska, en kvinna från Göteborg men som växt upp i södra Spanien. Hon bor nu i grannstaden med sin kille som jobbar på en av båtarna som sköter och skördar musselflottarna som omger ön.