Nu har vi varit en sväng till Sverige och det verkar bli en del resor fram och tillbaka framöver så vi måste hitta ett sätt som fungerar praktiskt och som vi kan stå för. Vi har i ett tidigare blogginlägg skrivit om hur vi ser på resandet till och från båten ur ett miljöperspektiv och nu har vi nya erfarenheter och tankar omkring det. De senaste åren har människans ansvar för klimatförändringar blivit mer och mer tydlig. Ingen kan längre påstå att man inte känner till vad som håller på att hända eller vad som orsakar uppvärmning av jorden med smältande isar, missväxt och skogsbränder. Vi vill kunna fortsätta att resa och vill också att våra små barnbarn som vi träffade där hemma ska kunna göra det. Ett sätt att ta en del av vårt ansvar är att försöka resa med så liten miljöpåverkan som vi kan.

I slutet av juni lämnade vi båten på ett varv i Ria de Arousa. Jag skulle börja jobba i Krylbo den andra juli så nu hade vi ett bestämt datum när vi måste vara framme. Helst hade vi åkt tåg men ett problem var att det under sommaren varit tågstrejk i Frankrike och vi var oroliga att fastna på vägen och inte hinna fram i tid.

Den här delen av resan blev därför ett mellanting. Det går inga direktflyg från Galicien till Stockholm så istället för att göra en mellanlandning och få två starter och två landningar tog vi tåget till Lissabon och därifrån ett flyg direkt till Stockholm. En halvmesyr miljömässigt men som ändå fungerade rent praktiskt. Tågresan gick smidigt och vi fick förmånen att se Portugals inland lite mer. Det gav oss en dag i förra vinterns hemstad med ett kort men trevligt besök på marinan och den svenska båten Colinda innan planet lättade.

På återresan var vi friare eftersom båten låg i tryggt förvar på varvet och vi inte hade någon tid att passa. Nu tog vi tåget hela vägen och köpte den varianten av interrailkort som ger fem resdagar under en tvåveckors period men valde att betala extra för första klass. Förutom bekvämligheten minskar det risken för fulla tåg och att vi skulle bli fast någonstans och tvingas betala dyrt för hotel. Jag hade under sommaren fyllt sextio och fick en liten rabatt medan Mats fick betala fullt pris.

Interrailkortet ger gratis resor på de flesta tågbolag i hela Europa. Men på många tåg, framföra allt snabbtågen, måste man ha platsbiljett. Vi är med i Facebook-gruppen Tågsemester där vi fått många tips på hur man reser smart. En del häger på låset och bokar sittplatser och nattåg när biljetterna släpps tre månader i förväg. Vi är tvärt om, kvällen innan vi skulle åka började vi på nätet leta tåg från Hamburg och söderut…

Genom Sverige åkte vi olika dagar och sträckor och träffades i Malmö. Jag åkte med SJ och Mats tog Snälltåget dagen innan och fick byta till ersättningsbuss från Älmhult vilket gjorde att han blev sen till bytet i Malmö och missade bussen i Trelleborg. Allt löste sig och det blev ett fint besök hos vännerna Christer och Ann.

Dagen efter var vi båda i Malmö och träffade Jonas och Marie som, förutom att vara nära vänner, bor nära Malmö Central vilket gjorde att vi kunde vara tidigt i Köpenhamn morgonen därpå.

Vår första resdag i utlandet blev riktigt bra och så där lagom strapatsrik och upplevelserik som vi minns från ungdomens interrailresor. I Köpenhamn tog vi morgontåget mot Hamburg. Här krävdes ingen platsbiljett men tåget var överfullt. Vi tog oss in i 1:a klassvagnen som också var fullsatt. Konduktören var otroligt hjälpsam och serviceinriktad och hjälpte mig att hitta en sittplats i korridoren och Mats fick sitta inne i det lilla tillagningsköket. Konduktören bjöd på rundstycken, kaffe och lyxgodis och han undrade om vi ville ha någon ersättning på återresan.

Söderut från Hamburg hade vi två alternativ, antingen till Zürich där vi skulle blivit fast över natten eller via München där det finns ett nattåg mot Italien. Tåget från Köpenhamn blev lite försenat så vi missade Schweiz tåget och därför blev det Münchenalternativet. Den sträckan krävde inte heller någon platsbiljett och det blev en behaglig resa. Vi kan verkligen rekommendera tåg genom Tyskland där man inte riskerar några obehagliga och dyra överraskningar, allt fungerar perfekt och utsikten med de vackra dalgångarna ingår i priset.

I München bytte vi till nattåg. De flesta länder har slutat med nattåg men Österrikiska SJ, ÖBB har satsat och kör nattåg i bl a Tyskland, Österrike och Italien. Vi valde sittplatser i stället för sovvagn. Det visade sig vara ett bra val för vi fick en hel kupé för oss själva med stolar man kan dra ihop så att kupén blir en stor säng. Mycket bekvämt och vi sov gott hela natten.

Nattåget stannade i Milano och härifrån kör franska SNCF vidare. Vi hade valt att ta den här östra sträckan istället för att resa genom Paris just med tanke på att det franska tågbolaget lägger på så stora avgifter på biljetterna. Kanske hade det gått att hitta någon billigare resväg och vi gjorde verkligen vad vi kunde för att undvika de dyra tågen men det blev ändå större kostnad än vad vi trott genom Frankrike. En vacker resa var det hur som helst utmed Medelhavskusten och vi stannade över natten i Marseille där vi hittade ett billigt men bra hotell alldeles intill stationen.

På stationen i Marseille försökte vi köpa platsbiljett till nattåget från Barcelona till Vigo i Galicien. Alla sittplatser var slut och vi tyckte att sovplatserna skulle bli för dyra så vi tackade nej. När vi lämnat luckan började vi undra om vi gjort fel som inte köpt de dyrare biljetterna i alla fall. Tänk om vi skulle bli fast i Barcelona över natten och tvingas betala för ett dyrt hotellrum. Vi gick tillbaka till biljetthallen men nu var sovplatserna också slut! På tåget mot Spanien genomsökte vi nätet efter andra tåg och hittade en möjlig resväg via Madrid med många byten under natten, det såg alla fall ut att finnas alternativ.

I Barcelona hann vi med en promenad och såg direkt de Katalanska flaggorna och banderollerna med slagord hänga från fönstren. Våra 1:a kl Interrailkort gav oss rätt att slappa några timmar i loungen på stationen. En otroligt hjälpsam biljettförsäljare hade tillslut lyckats hitta sittplatser åt oss på direkttåget till ett mycket lägre pris än om vi köpt dem i Frankrike. Det här hotelltåget har bekväma 1:a kl sittplatser som går att fälla nästan helt och vi hade gott om plats för både ben och packning. Konduktören delade ut filtar och vatten och vi hade köpt en bra matsäck i Barcelona så det blev en ganska behaglig resa från åtta på kvällen till lunchtid nästa dag.

Framme i Vigo tog vi lokaltåget till Villagarcia de Arousa där vi på nätet såg att det fanns en buss ut till vår ö. På den överdimensionerade busscentralen (stort hus men få resande och ännu färre bussar) fick vi veta att bussen inte gick längre. Det fanns inga riktiga tidtabeller men vi fick en lapp på spanska i handen att visa på första bussen om var vi skulle gå av och vänta på nästa buss som vid en oklar tidpunkt skulle ta oss ut till ön. Det gick i alla fall bra och efter ungefär fyra dygns resande var vi hemma hos Elin Alida. Osäkerheten med bussresan var väl det mest äventyrliga vi upplevde och då hade vi bara kunnat ringa till varvet och bett dem att komma och hämta upp oss med bil.

Sammanlagt kostade det här oss ca tiotusen kronor tillsammans, ungefär det dubbla priset jämfört med flyg. Vi tyckte att det var värt det, mer upplevelser för pengarna och den extra kostnaden motsvarar ungefär två dagars arbete för oss var. Småpengar jämfört med vad seglingen den här sträckan har kostat och själva resan är ju vitsen med hela äventyret.

PS. I blogginlägget från december 2017 där vi skrev om tågresan till Sverige var kostnaderna mycket lägre än denna gång. Det beror dels på rabatterade interrailkort och dels på att den svenska kronan fallit i värde. När det gäller jämförelsen med flyg tog vi då bara den allra billigaste biljetten vi hittade. Nu skulle det varit två flygsträckor samt transfer och andra kostnader som alltid tillkommer.